Böcker kan vara så mycket. Källor till kunskap eller tröst, portar till andra världar, nycklar till låsta utrymmen i ens eget liv. De kan ge förströelse och välkommen verklighetsflykt, igenkänning och trygghet, hisnande ahaupplevelser och utmaningar såväl intellektuellt som emotionellt och oändligt mycket mer. De kan vara värdeföremål på det ekonomiska och det personliga planet, […][...]

Jag har precis slagit igen pärmarna på en småputtrig thriller för barn mellan 6-9 år. En bok jag absolut skulle sätta i nävarna på den lågstadieelev som längtar efter en första kapitelbok att läsa alldeles själv. Nästan varje kapitel slutar med en cliffhanger, och även om det inte är på nagelbitarnivå, dör spänningen i berättelsen […][...]

Konstnären Ilon Wiklands barndom var minst sagt splittrad. Hon föddes i staden Tartu i sydöstra Estland 1930 och tillbringade där sina första år hos sin snälla mormor. När Ilon fyllt tre flyttade hon till föräldrarna, som bodde på en “fin” adress i Tallinn. Dessvärre hade de inte mycket tid över för sin dotter, som istället […][...]

Det är något speciellt med Samuel Becketts klassiska pjäs I väntan på Godot (1952). Det går inte att komma ifrån. Jag såg den på Stockholms stadsteater i en uppsättning av Thommy Berggren med Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus i de två huvudrollerna, och var helt tagen efteråt. Det var något med deras varma gemenskap mitt […][...]

För många år sedan letade jag upp Stina Wirsén på bokmässan i Göteborg, med en av hennes böcker i högsta hugg. Inte bara för att få den signerad till ett av mina brorsbarn, utan också för att få en av hennes figurer ritade på försättsbladet. Jag måste ju ha vetat hur hon såg ut på […][...]

”Den är nästan som ett monster som är framme på natten när det är måne.” ”Ett monster som det kommer blod ur munnen på.” ”Som en blandning mellan en hund och ett monster.” Vad är en varulv? Jag passar på att ställa frågan till en grupp barn i förskoleåldern inför vår läsning av Katti Hoflins […][...]