I slutet av maj i år befann jag mig på en barnboksafton på gemytliga Gamla stans bokhandel. Där presenterades bland annat Skuggan av Anna Höglund. Berättelsen är inspirerad av H.C. Andersens saga med samma namn. En ganska okänd berättelse som verkligen tål att återberättas. Det här är en bok som är svår att genrebestämma. Författaren […][...]

Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Anna Liv Lidström har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: I höstas fyllde Dagensbok ansenliga tjugo år och jag har skrivit för dem i drygt tio av dessa. Det var faktiskt på […][...]

Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat. Visst var det John Lennon som sade så? Det skulle kunna vara en metafor för handlingen i Anna Höglunds nya bok Mannen som byggde ett hus. Där möter vi mannen som länge stört sig på att hans hus var så litet och futtigt. Det här […][...]

Jag hade haft en riktig skitdag på jobbet. Men mot kvällen väntade en efterlängtad dejt med fina vänner, god mat och dryck. Lämnade jobbet tidigt och gick för att handla helgfrukost. Gick och lyssnade på en pod som utredde 11 september-attackerna när jag sprang på en vän som undrade om jag hört vad som hänt? […][...]

Rosa har inte fått sin mens än. Kanske har alla andra det. Om hon tar på sig sin magtröja tittar killar på henne. Det känns först kul. Sen jobbigt. Sen blir jag arg. Eller rättare sagt, ledsen. För att min kropp inte känns som min. Jag vill inte att gubbar ska titta på min kropp […][...]

Vad händer om skuggorna försvinner? Det är frågan i denna bilderbok, och den är ödesdiger, för utan skuggorna försvinner visserligen mörkret, men också drömmarna och sagorna, för dessa saker hänger ihop. Kvar blir ett somatiserat folk av ständigt leende människor – utan oro, men också utan omtanke och engagemang i det som finns omkring dem. […][...]

Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast. Så enkelt och smärtsamt inleder Anna Höglund sin bok Om detta talar man endast med kaniner. Det är en historia om en känslig kanins strävan efter att hitta sin plats i tillvaron. När utanförskapet och ensamheten stångar sig blodiga emot […][...]

Man kan vara rädd som en fågel, man kan vara glad som en fågel, man kan vara blyg, man kan vara jäktad, skrattig, nervös, cool, hysterisk, hängig, mätt, arg, trött, ledsen, lycklig. I Känslornas pekbok, illustratören Hanna Albrektsons debutbok, finns det fullt av fåglar med olika känslor. Kan man recensera en pekbok? Jag vet inte. […][...]

På sommarlovet åker Moa och Margot till moster My och Kärran i Trutviken. Där får de hjälpa till med att leverera beställningar från mosters bageri. Det är spännande, roligt och nästan farligt. Lillasyster Margot, som är bokens berättare, berättar fint om hur det är att vara lillasyster, att alltid vara minst och inte kunna allt […][...]

Poeten Joar Tiberg debuterar som barnboksförfattare med Månen blev rädd. Han har skrivit en stark allegori om sorg, kanske depression, och rädsla. Det handlar om månen som plötsligt känner att han tappat kraften – han orkar inte lysa längre. Rädd har han blivit också. För Jorden där under. Bergen, träden och ljuset. Han försöker gråta […][...]