Flippa runt lite på kanalerna. I Malmö har de gripit en man som utses till den nye Lasermannen; ”Nånting måste ha hänt med honom,” säger någon som kände honom för några år sedan, ”såndär var han inte förr.” Hurdå? Ja, så att han sprang runt om nätterna och sköt på folk, förstås. Inte som någon […][...]

Du bor i ett tevespel, musklerna i ditt ansikte rör sig via joystick. Joysticken är din hjärna. Den är programmerad. Du zappar mellan brus, brus, förnedringssåpa, porrfilm och brus. Knastret av chips och cellofanpapper i sängen. Du har ingen lust att äta någonting. Du stänger av, zoomar ut, zoomar in. Hjärnan går på repeat. Rew, […][...]

För några år sedan hade vi en klassikervecka här på dagenbok.com. Vad idén snabbt hakade upp sig på var förstås den eviga frågan – vad är egentligen en klassiker? För bokurvalet just den veckan har jag för mig att vi till slut enades om att böckerna skulle vara hundra år gamla eller äldre, men det […][...]

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva kan kort beskrivas på följande vis: framgångsrik kvinna i 30-årsåldern beskriver hur det är att leva med den psykiska sjukdomen bipolär typ 2, tidigare benämnd manodepressivitet. Ännu kortare, men kanske inte helt rättvist, kan boken beskrivas som en orgie i självutlämnande. Ann Heberleins bok är otroligt […][...]

På omslaget till Det var inte mitt fel! finns en figur tecknad i ett och samma drag som horisontlinjen – som i Linus på linjen, det klassiska animerade pausprogrammet på teve. Den associationen säger en hel del om vad teologi- och etikforskaren Ann Heberlein vill diskutera. Linus är reaktionen personifierad. Han går och går på […][...]