Förra året följde jag debatten om Nya tiders medverkan, och tolkade det som att det hela var en juridisk miss. Korkat, men kan hända den bäste, tänkte jag. Nu har de lärt sig inför nästa år. Så när nästa år kom, och det stod klart redan tidigt att Nya tider sökt och fått tillstånd till […][...]

Sara Granérs färgsprakande björnkaniner är vid det här laget lika karaktäristiska, eller rentav ikoniska, som Nina Hemmingssons återkommande svartklädda sanningssägare eller Gunnar Lundkvists ångestdrivna huvudpersoner. De antar alla möjliga roller i serierutorna: makthavare, barn, arbetare, samhällskommentatorer, tysta, betraktande, skrikande, hela spektrumet. I den briljant Ann Heberleinskt refererande betitlade boken vrider och vänder ofta en berättarröst […][...]

Det är något ruttet i svensk narkotikapolitik. Så kan man nog sammanfatta Magnus Lintons Augustnominerade bok Knark – en svensk historia. I DN skrev Ann Heberlein att boken ”blottlägger ett ideologiskt vansinne”, medan Jimmy Vulovic i Kristianstadbladet säger sig bara kunna läsa den ”som ett debattinlägg”. Den senare hållningen verkar vara i klar minoritet bland […][...]

”Det är synd om människorna” skrev August Strindberg och det är det jag läser i sommarens kvartett från Novellix, nummer 62-65. Det är så mycket tristess och leda, så mycket ensamhet och väntan. Och bryts det stillastående av något så inte är det något bra. I Hans Gunnarssons Enkelrum befinner sig en man på resa […][...]

Ann Heberlein har skrivit en form av självbiografisk debattbok, Gud, om vi ska talas vi du och jag måste jag vara helt ärlig. I första delen är den fylld med frågor till Gud, och i den senare delen finns Guds svar. De klassiska frågorna ställs, de som alla människor har ställt och så de mer […][...]

Maja Lundgren, Lars Norén, Ann Heberlein, P O Enguist, Bodil Malmsten, Liza Marklund och bloggarna Kissie och Blondinbella – alla har de på något sätt gestaltat ett jag. Med lite olika resultat och respons, men också i olika medier. Nya medier skapar inte bara nya villkor för vem som kan uttrycka sig på vilket sätt, […][...]

Nu skall vi tala om kärnkraft. När kärnkraftsdebatten rasade som mest i Sverige skrev Povel Ramel en låt som hette ”The nej tack jump” – Nej tack till kärnkraft. På sitt vanliga ordvitsiga sätt häcklade han kärnkraftsförespråkarna, och ställde mot kärnkraften ett antal fyndiga alternativ: ”Jordkraft – Ja tack! Gräskraft – Ja tack! Burkkraft – […][...]

Ann Heberlein blev något av en medial figur 2009 när sensationsjournalistiken fick vittring på berättelsen om en teologie doktor i etik som försvann spårlöst samtidigt som hon just utkommit med en självbiografisk bok om självmordstankar, ångest och ett liv med diagnosen bipolär typ 2. Det blev ganska ovärdigt och spekulationerna om att försvinnandet skulle ha […][...]

Nu kan alla vi som föredrar att läsa böcker som just böcker, och inte på digitala läsplattor dra något utav en lättnadens suck. Månpocket och Bonnier Pocket lanserar nämligen Klimatsmart pocket, alltså en miljövänlig pocketbok. Det handlar om ca 7 miljoner exemplar på ett år som kommer att vara lite vänligare i och med att […][...]

Det blir blodfattigt och snålt med poängerna när Lars-Eric Jönsson ska ta till vara på psykiatriska erfarenheter i skönlitteratur och självbiografi. Några betecknande exempel ur Berättelser från insidan kan se ut såhär: Det finns scener i litteraturen där patienter får en djurliknande framställning. Andra gånger skildras patienten istället som ett barn. Alltså är en djur- […][...]