Vi lever i ett fängelse. Med den minst sagt starka bilden inleder forskaren och aktivisten Susan George sin bok Deras kris, våra lösningar. Retoriken är så kraftfull att jag skruvar på mig. Deras kris. De få riktigt rika och mäktiga, de George kallas Davosklassen, de som verkligen tjänar på sakernas tillstånd. Och så vi, alla […][...]

Kurt Vonnegut var en av 1900-talets största författare. Och jag säger det fast det är svårt att hävda att han var en av 1900-talets bästa författare. Det fanns många andra som gjorde mer spännande saker med språk och form, som grävde djupare i det mänskliga psyket och samhället, som satte ihop bättre handlingar… men det […][...]

Det kantonesiska ordet för ”ja” är ”hai”. Det kantonesiska ordet för ”fitta” är detsamma, men då betonar man ordet som en fråga. ”Hai?” Den som påstår att mandarin är ett bättre språk än kantonesiska borde lära sig uppskatta den hårfina skillnaden i tonfall och betoning som kan få ett ”ja” att låta som ”fitta”. Jag […][...]

Del 3 tar vid där del 2 slutade; vårt gäng som fick fly från bondgården har hittat det övergivna fängelset, som de nu ser som möjligheten till att starta om på nytt. Hoppet om en fungerande regering eller försvarsmakt, som mirakulöst ska dyka upp till räddning, har nu helt och hållet lämnat dem. Gruppens ledare […][...]

Slutet på historien: Vad tycker jag egentligen? Önskar jag att jag kunde skriva så här? Såklart! Att trollbinda läsare över hela världen, att väcka opinion och diskussion, att våga sig på ett epos som skulle kunna sänka den mest plikttrogna av läsare – allt gör Jonathan Franzen med rätta. Men han fick lite bråttom, om […][...]

I 264 dagar har hon suttit inspärrad i en isoleringscell på ett mentalsjukhus utan någon att prata med, utan närheten och värmen från en annan människa. En dag öppnar man plötsligt dörren till hennes cell och knuffar in en annan patient, Adam. Som han uttalar hennes namn har ingen tidigare uttalat det. Juliette. Hon vet […][...]

Eva Nios hela värld består av ett antal underjordiska rum. Där har hon växt upp, ensam med den robot som uppfostrat henne, Modr (står för MultiOperativ DomestikRobot, men säger man det högt så hör man också ordets andra betydelse). Eva har aldrig träffat andra människor, och trots att hon har förberetts och tränat för ett […][...]

Ibland hittar en bok som bara ska din väg dig. Frihet är min. Det händer att jag slagit ihop boken mitt i en sanning som varit just den jag gått och sökt efter. Den är som en bibel för mig. Jonathan Franzen är fenomenal på cliffhangers, hundrafemtio sidor kan det ta innan han återvänder till […][...]

Två kusiner, nästan systrar. Uppvuxna sida vid sida, fast med ganska olika förutsättningar, och resultat. Så plötsligt är den ena borta. Jag jobbade extra i bokhandeln den dagen jag fick beskedet. Allt jag behövde höra var hennes namn, ”Laura …”, och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande […][...]

Alaska är tjejen vars hippieföräldrar låtit henne välja sitt eget namn. Tjejen som, fyra år gammal, pekar på jordgloben, på Alaska, för att hon redan då är ute efter något som är stort och långt bort. Alaska är livlig och nyckfull, inte alltid så lätt att ha att göra med, och … alldeles, alldeles underbar. […][...]