Har man sett The Breakfast Club är det svårt att inte se scenerna framför sig när man slår upp En av oss ljuger. Vi har de viktigaste komponenterna på plats, en osannolik grupp elever som fått kvarsittning, och som tvingas komma varandra mycket närmare än de någonsin förutsett, eller velat. Fem får kvarsittning. Bara fyra […][...]

Den banala ondskan. Det är ett begrepp som hela tiden gör sig påmint i mitt huvud när jag läser Emma Clines kortroman (eller novell, vilket den först publicerats som) Harvey. Den banala ondskan. Begreppet myntades av filosofen Hannah Arendt, när hon bevakade rättegången mot nazisten Adolf Eichmann. Är det ett begrepp som är tillämpbart på […][...]

För fem år sedan publicerade sportbloggen SB Nation en artikel med rubriken ”What Football Will Look Like in the Future”. Författare var en av bloggens redaktörer, Jon Bois, och de inledande raderna ser först ut som vilken artikel som helst, med snärtiga meningar som ska väcka läsarens intresse: It’s clear that the sport of football […][...]

I just wanted to write this Indigenous Nancy Drew story that I wished I had read when I was a teen. Så säger Angeline Boulley i en intervju. Hon kom på idén till boken som 18-åring, började skriva när hon var 45, och 10 år senare var den klar. Nu har jag den i min […][...]

Evie har förlorat hoppet om kärleken. Det började när hon kom på sin pappa med att ha en affär. Efter föräldrarnas skilsmässa ter sig de romantiska böcker hon tidigare älskat platta och osannolika. Kärlekshistorierna har förlorat sitt skimmer. Evie samlar resolut ihop sina gamla favoritböcker och cyklar till biblioteket. Som är stängt. På väg hem […][...]

En tonårskille kliver in i en hiss på sjunde våningen. Sextio sekunder senare stannar hissen på markplan, och det är dags att kliva av. Egentligen är det vad som händer mellan första sidan och sista i Jason Reynolds roman Long way down. Samtidigt händer såklart en hel del. För varje våning kliver det på någon […][...]

1100-tal, Frankrike och England. En flicka som är så lång och ful att det är sorgligt. Men intelligent är hon, och driftig. Förskjuten av den drottning hon beundrar och – faktiskt – älskar finner hon sig redan som sjuttonåring som priorinna i ett nedgånget kloster där nunnorna svälter och snart skjuter hon sina egna sorger […][...]

Har du aldrig någonsin befunnit dig i ett sammanhang, kanske på en skolgård, i en idrottshall eller kanske på en revyscen, där något ljushuvud stoppat upp ett par bollar under tröjan och sagt sig vara Dolly Parton? Grattis. Jag tror ändå att du hör till en minoritet. Eller kanske till en yngre generation? Jag hoppas […][...]

Alina Starkov är en föräldralös kartritare i det krigsdrabbade landet Ravkas armé. Hon är egentligen inte någon särskild alls, bara ännu en fattig person med ett förflutet på barnhem och en framtid utan något att se fram emot. Alina målas upp som den medelmåttigaste av medelmåttor, hon sticker inte ut på något sätt över huvud […][...]

Sommaren 1902 är Jack London 26 år gammal. Det låter så ungt i mina öron, men han har hunnit med mycket. Han är bara 14 när han blir ensamförsörjare för en familj på fem, sedan mannen han tror är hans far blivit skadad. Den unge Jack arbetar på fabrik, som tjuvfiskare, säljägare och kolskyfflare. Han […][...]