Det är konstigt, sa Hemulen. Nu har jag igen den där känslan av att det hela tiden händer samma slags saker. Sent i november I förordet, som Jukka Laajarinne kallar ”Från ett kryp till ett annat” skriver han att Tove Jansson när hon levde inte gav mycket för alla vetenskapliga analyser av muminfigurerna. ”Jag önskar […][...]

Du inbillar dig att du ser allt, du med dina ynkliga ögon? Ser du vinden, du som är så klyftig? Du kan inte ens titta på ett träd och se något annat än ett träd. Du tror, du, att ett träd är något som är planterat i jorden rakt upp och ned och med löv, […][...]

Orhan Pamuk tilldelades nobelpriset med motiveringen att han ”på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning” Mer konkret lär hans skicklighet ligga i att copypasta ihop romaner av tjuvgods hämtat från både turkiska, europeiska och mellanösternska traditioner. Säkert har det också engagerat omvärlden att Pamuk som en […][...]

Under en vistelse i Skara 2004 sträckläste jag den litteräre mångsysslaren Kristoffer Leandoers bok om Marcel Proust, Jag. Du. Vi. – En bok om Proust (ellerströms, 1998), på ett kafé och blev imponerad. Det var med denna bok i bakhuvudet, och med stor förväntan, jag nyligen läste Huset som Proust byggde – 200 års fransk […][...]

Strangely, I became more bookish And my home and study meant more to me As I considered the circumstances of my death – Iggy Pop Eftersom det kom upp i tråden om musikers litteraturpreferenser började jag fundera lite om det här med vad som händer när pop- och rockmusiker börjar inspireras av något de läst. […][...]

Och så var år tjugohundrafyra överstökad. Ett ganska händelserikt år i många avseenden men något vidare bra bokår var det aldrig. I alla fall inte för min del. Anledningen är enkel: många bottennapp och endast ett fåtal titlar som väckte ett svalt intresse. Faktum är att jag har kvar ett gäng halvlästa samt oöppnade böcker […][...]

Oj. En sak kan man i alla fall inte beskylla de sexderton för: de har inte fegat den här gången. Vi möter fyra ungdomar i Wien i slutet på 50-talet, påpassligt nog från olika samhällsklasser. Vi har Sophie, adelsflickan som drivs till ”smutsen” av leda och förakt för sina neurotiska föräldrar. Har aldrig behövt kämpa […][...]

Nattens lekar är en novellsamling som visar på författarens både omisskännliga stil och stora bredd. Vardaglig realism varvas med symbolistiska och existentialistiska tendenser. Absurda, kafkaeska situationer balanserar ren och skär livsångest med en ofta mycket svart humor. Livet är för Dagermans karaktärer en ständig kamp. Existentialismen tar sig ofta uttryck i ren förtvivlan över bristen […][...]

Roman med kokain, är en genial titel. En lika stilig och ärlig förmedlare av både intelligens, dekadens, energi och hopplöshet finns inte. På pocketbokens baksida står ”M. Agejev är ett av den moderna ryska litteraturens mysterier”. Romanen skulle kunna vara den perfekta sammansmältningen av Dostojevskijs Brott och Straff och Primal Screams ”Velocity Girl”. I verkligheten […][...]

”Försök att förklara för någon vad svältkonst är! För den som inte har den rätta känslan kan man aldrig göra det begripligt.” Det skriver Franz Kafka i sin novell En svältkonstnär. Det kan också vara utgångspunkten i Historien om Michael K. Den handlar om utanförskap och att ofrivilligt bli tillskriven något som man inte är. […][...]