Jag brukar rapportera väldigt detaljrikt om författarsamtalen på Internationell författarscen i Kulturhuset i Stockholm men så blir det inte i den här texten om gårdagens samtal mellan Karl Ove Knausgård och Per Svensson, journalist på Sydsvenskan. Det brukar nämligen vara väldigt mörkt i hörsalen på tredje våningen och det becksvarta decembermörkret hjälpte inte till igår. […][...]

Och det hände sig på den tiden att Karl Ove Knausgård gav ut den sista delen av Min kamp och Norges samlade litteraturkritiker drog en suck av både lättnad och förtvivlan, ity vad skulle de nu debattera? …Debatten runt Knausgård, förstås! För om ni tror att vågorna gått höga runt Nordens mest uppmärksammade ickesjälvbiografi på […][...]

Och till slut fick Eva sin Adolf och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eller nej, så vad det ju inte riktigt. Dagar var ju inte ens i plural och lycka är väl ganska svårt att nå instängd i en bunker omringad av hundratusentals fiender. Nej deras äktenskap var kort, redan dagen efter […][...]

Igår tog jag en promenad och kände för första gången hur det doftade höst ute. Äpplen, plommon, rengtunga moln och multnade löv. De flesta av er börjar säkert jobbet idag och om någon vecka börjar skolorna igen. Det känns i hela kroppen att det är höst snart. Eller hur? Vi inväntar höstens böcker och bevarar […][...]

Mannen på omslaget ser lite vagt bekant ut. Lite som Hitler, men ändå inte. Den karaktäristiska mustaschen är borta, han har fått mer intetsägande skäggväxt istället och ett par hörlurar i öronen. Det är faktiskt inte förrän jag lagt ned boken med baksidan och originalporträttet uppåt ett antal gånger som jag fattar. Det är faktiskt […][...]

Den australiska författaren Anna Funder är i Stockholm för att lansera sin nya roman Allt som är jag när jag träffar henne för en intervju på Hotel Lydmar. Under 1980-talet bodde Anna Funder i Västberlin där hon studerade litteraturvetenskap på universitetet. Tiden i Berlin beskriver hon som en spännande tid. Hon växte upp med hotet […][...]

I Allt som är jag skildrar Anna Funder motståndsrörelsen De oavhängigas arbete för att stoppa nazistpartiets framfart i 30-talets Tyskland. När Hitler tog makten tvingades gruppen i exil och fortsatte från flera håll i Europa sitt arbete för att stoppa honom. Anna Funder låter två av romanens karaktär växelvis föra handlingen framåt genom att skildra […][...]

Mellan 1933 och 1945 – och varken förr eller senare – förvandlades hela tyska folket till blodtörstiga (men enormt effektiva) galningar som, av inget särskilt skäl, började hata judar, kommunister, zigenare och homosexuella och avrättade dem i miljontal. Allt tack vare en ensam galning, Adolf Hitler. Det är så fullkomligt bisarrt, så helt och hållet […][...]

”Myllrande” är ett ord som av någon anledning ofta ligger nära till hands så fort man ska beskriva skildringar utanför den alltigenom västerländska litteraturen. Sådant väcker alltid lite varningsflaggor. Men jag kan ta mig tusan inte komma på något mer träffande ord för att beskriva Wole Soyinkas Aké – barndomsåren. Boken i sig själv skildrar […][...]

I Italo Calvinos Om en vinternatt en resande stöter huvudpersonen i sin jakt på berättelsens fortsättning på personer och myndigheter som med olika metoder sysslar med censur av böcker. I en scen ställer en generaldirektör för censurmyndigheten den retoriska frågan Vilken faktor tillåter en att bättre urskilja de nationer där litteraturen äger ett verkligt anseende, […][...]