Krönika

Ett samtal mellan Karl Ove Knausgård och Per Svensson – Internationell författarcen den 6 december

Jag brukar rapportera väldigt detaljrikt om författarsamtalen på Internationell författarscen i Kulturhuset i Stockholm men så blir det inte i den här texten om gårdagens samtal mellan Karl Ove Knausgård och Per Svensson, journalist på Sydsvenskan. Det brukar nämligen vara väldigt mörkt i hörsalen på tredje våningen och det becksvarta decembermörkret hjälpte inte till igår.

Det var ett samtal om 80-talet, barndom, Malmös gator, människor, fascism och litteratur.

På Kulturhusets hemsida har man i presentationen skrivit Karl Ove Knausgård, Norge. Lite överflödig information kanske, han är nog Sveriges mest kända norrman vid det här laget och numera bosatt på Österlen i Skåne. En del av samtalet kom att kretsa kring gatorna i Malmö där Per Svensson bor och arbetar och Karl Ove tidigare bodde med sin familj. Det numera berömda men anonymiserade dagis-kooperativet som Karl Ove skrev (rätt ogillande) om i nummer tre i sviten Min kamp har de båda haft barn på. Det utlägget är enligt Karl Ove troligtvis orsaken till att Åsa Linderborg en gång kallade honom för en fascistisk författare. Detta sa han smått skämtsamt efter en fråga om varför han i den sjätte boken som kommer på svenska i vår har skrivit flera hundra sidor om Adolf Hitler.

Samtidigt sa han att den tredje boken nog är den enda av hans böcker som skulle klara sig undan en politiskt korrekt rensning av litteraturen. Politiskt korrekt och tillrättalagd litteratur finner han totalt ointressant. Det han intresserar sig för är den litteratur som lyckas komma nära inpå livet och så nära sanningen om människan som möjligt. En favorit han nämner är Knut Hamsun, en allt annat än tillrättalagd författare.

Karl Ove berättar att han alltid har flytt in i litteraturen. Att skriva Min kamp var ett sätt för honom att hitta tillbaka till sig själv och till livet. Det var också ett sätt att hitta tillbaka till skrivandet efter en lång period av skrivkramp. Han insåg att det han behövde göra var att ösa ur sig allt, alla ord. Ta sig bort från den minimalistiska prosan där varje ord läggs på guldvåg.

När Anders Behring Breivik hade sprängt bomberna i regeringskvarteren i Oslo och skjutit ungdomarna på AUF:s läger på Utöya skrev Karl Ove mycket om händelserna och om Behring Breivik. Han har försökt förstå hur någon människa kan göra så och han har försökt förstå Norge innan och efter traumat. När han skrev upptäckte han också att det finns likheter mellan honom och Behring Breivik. Båda har valt att vända sig bort från människorna, det sociala livet. För Behring Breiviks del slutade det i en tragedi, för Karl Ove Knausgårds del har det lett till en litterär succé.

Det var fullsatt i hörsalen på Kulturhuset, det märks att intresset för Karl Ove Knausgård är stort. Han har en speciell dragningskraft. Damerna bredvid mig bättrade på sminket innan samtalet började, medan lamporna i taket fortfarande var tända. Vi visste ju att det skulle bli signering efter samtalet.

Ni vet väl att ni kan gå in på Kulturhuset Play och lyssna på samtalet? Gör det! Det är en timme, 46 minuter och 17 sekunder med världens mest charmanta norrman. Och luras inte av bilden på hemsidan. Den fåfänge Karl Ove har låtit håret växa ut igen till litteratursveriges stora förtjusning.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-12-07 13:00 / Uppdaterad: 2012-12-08 12:34

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?