Sven Wollter är närmast en svensk institution. Han om någon förtjänar ordet ”folkkär” och när han nu som åttio plus skriver böcker har han säkert en bred läsekrets. På den första sidan av romanen Britas resa kastas vi in i stor dramatik. Temat är urgammalt men ständigt aktuellt: ung kvinna blir antastad av gammal man. […][...]

Jag kom i kontakt med existentialismen redan som tonåring, precis som Sarah Bakewell. Den engagerade och kompromisslösa inställning till livet som Jean Paul Sartre och Albert Camus gav uttryck för i sina texter fascinerade mig, och jag minns att jag fantiserade om att sitta på caféerna i Paris och se cool ut som Simone de […][...]

”En död är en tragedi, en miljon döda är statistik” är ett citat som tillskrivs Josef Stalin och hur mycket man än önskar att denna ultimata cynism inte stämmer, så ligger det nog tyvärr en del sanning bakom den. På wikipedia under det Armeniska folkmordet står det att dödssiffrorna varierar. En och en halv till […][...]

Herren gav och herren tog, hade mormodern sagt till henne när de stod vid kanten av gropen. Men det stämde inte, för Herren hade tagit mycket mer än vad som fanns – också allt som det hade kunnat bli av barnet låg nu därnere och skulle jordas. Den allestädes närvarande döden spelar huvudrollen i Jenny […][...]

Tretton kvinnoöden, från sent 1700-tal fram till omkring det senaste sekelskiftet. Det har historikern Eva Helen Ulvros samlat i Kvinnors röster: Livsöden från det moderna Sveriges framväxt. Den äldsta av bokens kvinnor föddes 1770; de båda yngsta lever ännu idag. Bara detta lilla urval av människoöden – en smula oklart exakt hur urvalet gått till […][...]

Jag minns skolans historieundervisning som att historien slutade 1945. Den 8 maj 1945 med jublande människor på gatorna i alla stora städer. Och sen levde alla lyckliga i alla sina dagar. Eller något. Glappet mellan freden och det samhälle vi levde i då och hur de hörde ihop var inte något som diskuterades. Det var […][...]