Sophie Labelle är en kanadensisk serietecknare och transaktivist, och har gett ut flera album med serier där barn som är trans, icke-binära, eller har ett könsöverskridande uttryck har huvudrollerna. Serierna är både humoristiska och allvarliga, och enligt Labelle själv främst till för transpersoner själva att känna igen sig i. Och visst behövs det litteratur om och av transpersoner för transpersoner, istället för litteratur av cispersoner om transpersoner för cispersoner att få aha-upplevelser av. Alldeles för ofta har transpersoner bara förekommit i litteratur som avskräckande exempel, eller i bästa fall för att få huvudpersonen (som är cis) att komma till insikter om sitt eget liv. Likaså är det besvärande ofta som böcker, serier, och filmer fokuserar på transpersoners transition, och inget annat. Du kommer inte att få se en transtjej äta flingor och prata med sin familj vid frukostbordet om inte scenen innan visade hur hon rakade sig innan hon tog på sig läppstiftet.

Det är svårt att recensera en bok av Sophie Labelle utan att recensionen förvandlas till ett brandtal för allas rätt att vara den de är. För alla barns rätt till sitt eget könsuttryck, oavsett vad de vuxna i deras närhet tycker är lämpligt. För faktum är att ovanligt många vuxna blir tjurskalliga småungar när man pratar om könsöverskridande uttryck och identiteter som något fullkomligt normalt. Det är nästan så man ser dem lägga sig på golvet och skrika i frustration när deras barn visar sig ha en annan könstillhörighet än den de blev tilldelade vid födseln, och TÄNK OM DE ÅÅÅÅÅÅÅNGRAR SIG?! Bra nyheter, gott folk! Vi har ett omfattande system för att utreda och behandla barn med könsdysfori. Det är i princip omöjligt att göra ”något förhastat” i transvården, så ni kan pusta ut.

Hursomhelst. Sophie Labelles serier handlar om barn utanför könsnormerna, något som av en outgrundlig anledning får folk att dödshota henne. I We won’t be erased kan man bl.a. läsa om hur transtjejen Stephanie pratar med sin mamma om att hennes mamma älskar henne, eller se Stephanie spela brädspel med sin pojkvän och prata om samhällets bisarra könsnormer. Ni hör, det är ju riktigt upprivande saker. Gud förbjude att barn som är trans skulle ha en accepterande familj eller trivas med sig själva. Vad hindrar då alla andra från att kasta av sig det arkaiska binära könssystemets bojor och leva som det kön man faktiskt är? Inget, är svaret. Ingenting.

Kanske är We won’t be erased inte Labelles starkaste bok. Innehållet speglar en frustration över det politiska klimatet i USA just nu, och framförallt hur det påverkar transpersoner. Själva titeln är en reaktion på transfobiska lagförslag, men också ett stridsrop för både transpersoner och allierade. Serier behöver inte vara roliga för att vara viktiga, och We won’t be erased är en av förra årets viktigaste böcker. Är du redan insatt i transfrågor? Bra, läs den och känn samhörighet med andra som du. Är du inte insatt alls? Läs den, och BLI INSATT. Bli allierad, och hindra omvärlden från att utplåna våra transsyskon.