I Dvalan får vi möta artonåriga Samuel. Han är en kille på glid som hamnat i fel sällskap och börjat sälja droger åt den synnerligen farliga Igor. Hans frireligiösa mamma Pernilla tampas med den närgångna, slemmiga församlingsprästen och har dessutom tröttnat på sin struliga son, så hon slänger ut honom. Vilse i tillvaron och med en sumpad narkotikaaffär tvingas Samuel fly. Han hamnar i skärgården hos den vackra, hemlighetsfulla Rakel och hennes hjärnskadade son Jonas. Samuel börjar jobba som assistent åt Jonas i den flotta kåken.

Parallellt med detta drabbas kriminalinspektör Manfred Olsson av en personlig tragedi då hans dotter ramlar ut genom fönstret och faller handlöst tre våningar ner. När han inte vakar på sjukhuset tillsammans med sin fru så utreder han två drogrelaterade mord som snart visar sig ha samröre med Samuel. Hans mamma har ångrat att hon kastat ut sin son och letar förtvivlat efter honom. Samuel å sin sida känner sig bevakad och misstänker att narkotikabossen Igor är honom på spåren.

Dvalan är en berättelse där flera av karaktärerna lever sina liv slumrandes. Men när livet ställs på sin spets tvingas de vakna upp och ta tag i sin livssituation. Detta parat med vår tids ökande narcissism som frodas i sociala medier. Jakten på bekräftelse och beröm på nätet blir till blodigt allvar. Att leva här och nu utan filter och fasad är inte ett alternativ för många. Vad väljer vi att visa upp av våra liv på medierna? Det är en intressant aspekt. Och inte en enkel ekvation. Blir det för enahanda tröttnar omgivningen och kanske även en själv.

Karaktärerna i Dvalan är nogsamt utmejslade. De har alla sina tillgångar och brister men jag stör mig på att ett par av dem främst beskrivs i termer av svettiga polyesterskjortor, läskigt långa tånaglar, gula tänder och rynkiga bröst, även om det finns en ömsint underton. Det som boken bitvis kritiskt undersöker krockar med den negativa utseendefixeringen, att en del av människorna Dvalan befolkas av tvingas knuffa sig fram i skuggan av sitt negativt beskrivna yttre.

Förutom detta är det här en väldigt spännande historia som är svår att lägga ifrån sig. Dessutom är, trots allt strul, bandet mellan Pernilla och hennes son Samuel ömsint och starkt. Det den mamman inte kan tänka sig göra för sin son finns nog inte.