Hogwarts: An Incomplete and Unreliable Guide är en samling berättelser om Hogwarts. Det är den tredje i en serie e-böcker under namnet Pottermore Presents, och är lite som ett uppslagsverk om Hogwarts, fast i novellformat.

Har man aldrig läst Harry Potter, eller aldrig längtat till Hogwarts, är det här förmodligen en ganska onödig bok att läsa. Har man däremot som jag, och miljontals andra över hela världen, läst böckerna om och om igen (jag läser hela serien minst en gång om året) och sugit i sig varenda förtrollande detalj om den magiska värld som Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom utgör, då har du hittat rätt. I de ursprungliga sju böckerna om Harry Potter läser Hermione ett 1000-sidigt praktverk om Hogwarts historia, och jag har alltid hoppats att J K Rowling någon gång ska skriva det. 1000 sidor av Hogwarts bakgrundshistoria låter kanske mycket för en mugglare, men vi som längtar ihjäl oss efter ett lånekort på Hogwarts bibliotek skulle verkligen uppskatta det. Hogwarts: An Incomplete and Unreliable Guide är ett steg i rätt riktning. Visserligen kommer den med sina ynka 79 sidor inte i närheten av att vara fullständigt omfattande, men den är proppfull med information jag längtat efter.

Boken börjar på King’s Cross Station, stationen i London som Hogwartsexpressen avgår från. Vi får veta hur plattform 9 och 3/4 blev till, och hur det kommer sig att den ligger där den gör. Har du undrat över hur Hogwartsstudenter tog sig till skolan innan de kunde ta tåget, och hur det kommer sig att alla elever tar tåget från London, oavsett var i Storbritannien de bor? Svaren finns i kapitlet om Hogwartsexpressens historia.

Berättelserna från Hogwarts är varvade med J K Rowlings tankar om ämnet, och är ofta lika roliga att läsa som den faktiska informationen. Visste ni till exempel att Sorteringshatten inte alls fanns med i hennes tidiga planer för Hogwarts? Istället var tanken att elever skulle sorteras in i sina elevhem av en mycket komplicerad magisk maskin.

En av mina favoriterberäkttelser från boken handlar om hur det tog sorteringshatten hela fyra minuter att placera Neville Longbottom i ett elevhem. Inte för att sorteringshatten var osäker, utan för att Neville var fast besluten om att han absolut inte kunde höra hemma hos de modiga i Gryffindor (vilket sorteringshatten bestämt hävdade att han gjorde), och istället envisades med att bli placerad i lågmälda Hufflepuff. (Vilken tur att hatten fick sin vilja igenom till slut!)

Hufflepuff får för övrigt lite välbehövd upprättelse efter en sju böcker lång styvmoderlig behandling och plantering av idén att de är godhjärtade, men korkade. Rowling skriver:

Nevertheless, it ought not to be concluded from the above that Hufflepuffs are dimwits or duffers, though they have been cruelly caricatured that way on occasion. Several outstanding brains have emerged from Hufflepuff House over the centuries; these fine minds simply happened to be allied to outstanding qualities of patience, a strong work ethic and constancy, all traditional hallmarks of Hufflepuff House.

Ett av problemen med elevhemmen på Hogwarts är att de är ganska ensidiga och lätt blir karikatyrer på sig själva. Därför är det lite extra roligt att se Rowling ta ett steg mot mer flerdimensionella beskrivningar av sina skapelser.

För oss som älskar Harry Potter och Hogwarts är Hogwarts: An Incomplete and Unreliable Guide magisk glädje i e-boksformat. Om man har mer blandade känslor för Rowlings verk ska man nog börja med att ge de ursprungliga sju böckerna en ny chans, och se om de väcker en nyfikenhet för resten av Rowlings magiska värld också.