Korta stunder av framtidshopp. Däremellan långa perioder av diskriminering, förtryck och utanförskap. Så kan de tjeckiska romernas historia sammanfattas. Hynek Pallas beskriver i sin bok hur behandlingen av romerna har utgjort och fortsätter att utgöra en sorts konstant genom olika politiska styren och samhällsomvälvningar. Romerna är de som hamnat på undantag, skjutits åt sidan, aldrig upphört att ses som oanpassbara, en titel som både nazister och nutida populistpolitiker har använt sig av.

Några år efter andra världskriget och Porajmos, romernas motsvarighet till judarnas Shoah, då internering i tjeckiska koncentrationsläger ledde vidare genom transport till Auschwitz, en tid som Tjeckien fortfarande inte har gjort upp med, tog kommunistpartiet makten. Till en början verkade de uttalade ambitionerna, att inkludera romerna i den samhälleliga gemenskapen, peka ut en ny positiv riktning. Men efter hand tog fördomsstyrda bilder mer och mer över politikens syn på romerna och de utlovade lösningarna på den sociala utsattheten ersattes av tvingande och frihetskrympande lagar, vilka på nytt skilde ut romerna. Till exempel fördes en separat och lömsk steriliseringspolitik för romska kvinnor och det gjordes tvångsomhändertaganden av barn för att romerna skulle passa in i den gängse familjemallen.

I redogörelsen över den tjeckoslovakiska kommunistdiktaturen avviker Pallas från den journalistiska ”Show, don’t tell”-principen då han kallar kommunismen för ”en världsfrånvänd ideologi”. En egenskap som regimen tydligt uppvisar genom många otäcka exempel i texten, vilket gör att formuleringen ovan ger en onödig känsla av att ha blivit skriven på näsan. En marginell randanmärkning i det stora hela men ändå.

När demokratin så kom i och med sammetsrevolutionen 1989, öppnades på nytt dörren på glänt för romerna. I det nya samhällsbygget skulle de äntligen få ta politisk plats och aktivt vara med och forma den nya tiden. Men den samhällsgenomsyrande rasismen vägrade släppa sitt grepp och dörren stängdes igen. Ett tungt exempel är hur romska barn regelmässigt har placerats i särskolor för mentalt handikappade. Eller en talande ögonblicksbild från 2015: under en demonstration för att Tjeckien ska ta emot fler flyktingar arresteras två aktivister för bärandet av en tjeckisk flagga med den romska hjulsymbolen på, medan motdemonstranter ostört håller i tjeckiska flaggor täckta av högerextrema symboler. Ständigt denna socialt strukturella urskiljning genom alla år fram till dagens antiziganistiska parader och populistiskt cyniska syndabocksuttalanden. Något som gör att läsningen av Oanpassbara medborgare ofta lämnar en känsla av hopplöshet. Men de återkommande rösterna från de som kämpar mot tröstlösheten och för progressivitet erbjuder behövliga andningshål av, om än försiktig, optimism. Hynek Pallas träffar en rik flora av aktivister, lyssnar på historier från dissidenter, fotbollstränare, ungdomar och journalister, besöker slitna härbärgen och romska museer. Resultatet är ett ambitiöst och personligt berättat framlyftande av en historia fylld av övergrepp och förtryck, vars skuggor fortsätter spilla över årtiondena och de som jobbar för att framtiden ska bli annorlunda. Boken ger en fördjupad bild av ett samhälle som hittills verkat haft svårt att se tillbaka och reflektera över sitt dunkla förflutna och sin nutid. Hynek Pallas starka bok utgör ur det perspektivet en lämplig spegel.