Gunnar Örn skrev boken Nationalekonomi för noviser i mitten av 90-talet. Nationalekonomi för nyfikna är en omarbetning och uppdatering av denna bok. Han har bland annat lagt till nya avsnitt om miljöekonomi och bankkriser. Annars är sakerna som tas upp i boken ganska tidlösa och att betrakta som klassiska fenomen och problemställningar.

Dagens ekonomisk-politiska debatt surrar av underliga teorier och besynnerliga förslag, som sällan grundar sig på rena felaktigheter men desto oftare på halvsanningar, påståenden och verklighetsbeskrivningar som inte nödvändigtvis är osanna men väl ofullständiga och därmed missvisande.
Ett syfte med den här boken är att analysera några av de vanligaste missuppfattningarna och vanföreställningarna, men även att uppmuntra dig som läsare att använda ditt eget sunda förnuft och omdöme.

Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, har skrivit ett litet förord. Även han påpekar att det är viktigt att reda ut och förklara vissa nationalekonomiska påståenden där det kan råda förvirring.

Örn vill visa på att nationalekonomi inte behöver vara så krångligt och boken är delvis uppbyggd kring lättbegripliga exempel i berättelseform. Där förklaras olika ekonomiska fenomen på ett nästan überpedagogiskt sätt utan att det för den skull blir fånigt. Snarare ganska underhållande. Redan på sidan elva kommer första berättelsen, Sagan om det krossade fönstret. Detta är ett klassiskt exempel, skrivet av den franske nationalekonomen Frédéric Bastiat redan 1850, och är en knäpp på näsan åt de som tror att meningslös förstörelse kan skapa meningsfull sysselsättning.

Tja, sedan fortskrider boken med kapitel efter kapitel med titlar som ”Kan ett land gå i konkurs”, ”Blir vi fattigare av att spara” och ”Hur banker skapar pengar – och förstör dem”. Bankkapitlet var något av en favorit. Tillhörande berättelse är så målande att det framstår som helt solklart hur banksystem fungerar.

Ett kapitel som sticker ut heter: ”Vem suger ut vem?”. Där krossar författaren det marxistiska synsättet totalt och slår ihjäl myten om företagaren som utsugare. Ja, det råder liksom inget tvivel om att Örn förespråkar marknadsliberalism, så en läsare som tycker olika kan nog irritera sig på ett och annat, inte bara i det kapitlet utan i boken som helhet. Det är nog inte helt givet att alla håller med om att t.ex självförsörjning och protektionism är kontraproduktivt. Fast det är väl mer en ideologisk fråga än en fråga om praktisk ekonomi. Och i början av boken medger Örn att han vill provocera litegrann genom att ge oss tre påståenden:

Ekonomisk tillväxt handlar i första hand om att förädla jordens resurser, inte om att förbruka dem.

Ekonomisk tillväxt går inte ut på att roffa åt sig mer och mer, utan att åstadkomma mer med mindre

Att påstå att det finns gränser för den ekonomiska tillväxten är ungefär lika klipskt som att påstå att det finns gränser för människans fantasi och uppfinningsrikedom. (Eller ”nu vet vi allt” eller ”nu finns det inget kvar att uppfinna”)

Egentligen ganska lamt som provokation betraktat, men det fungerar utmärkt som utgångspunkt för resten av boken. Jag skulle vilja påstå att Örn lyckas helt i sin intention med Nationalekonomi för nyfikna. Det är trevlig, snabb läsning som påminner om att läsa ett bra samhällsmagasin. Och han får ett ganska grått ämne att bli levande.