Av årets utgivning lär I det heliga Rysslands tjänst stå oöverträffad när det gäller råhet, grotesk och dystopi. Moskvafödde Vladimir Sorokin, av vilken Blått fett och Is tidigare utgivits på svenska, är i hemlandet erkänd provokatör och tabuöverskridare. Och inte att undra på. Att döma av senaste verket vet han att ta ut svängarna: här har man tortyrljud som ringsignal. Brottslingens mun proppas full med sedlar och sys igen. Hem attackeras med knölpåkar på uppdrag av staten. Bistra statsagenter håller en formellt arrangerad homosexorgie.

Sorokins heliga Ryssland år 2027 är totalitärt och ultranationalistiskt. Här har den högt uppsatte agenten Komjaga en bråd arbetsdag och i guldörhänge, smink och med ett hundhuvud längst fram på tjänstebilen far han från ärende till ärende. En adelsman ska hängas, en prygling ska bevittnas och knarket ska knarkas – i form av millimeterstora fiskar som simmar genom blodomloppet för att lägga rom i hjärnan. Allt i takt till hyllande utrop åt Härskaren och ett ständigt reflekterande över vikten av insatsen för fosterlandet.

Men I det heliga Rysslands tjänst vill inte låta sig reduceras till en varningsflagg för framtiden. Inte heller kan den sammanfattas bara som ett skräckporträtt av det nutida Ryssland. Alla väntade ingredienser – förtryckets mekanismer, den totalitära maktapparaten, nationalismens utmärkta propagandafunktion – stannar i romanens marginaler. Om något betonas är det litteraturen: böcker av Dostojevskij, Tolstoj och Tjechov får alla agera brasved och exempel på dikter och folksånger är generöst infogade. Förstås är satiren en poäng, men det allra starkaste drivet utvinns ur ren och skär fantasifullhet. Detta är Sorokins stora bedrift, en begåvat framlagd kreativ rikedom, inramande det olycksprofetiska samhällsgisslet. Skräckblandad förtjusning förmedlas sällan såhär tjusigt.