Jag lägger Vladimir Sorokins Manaraga på grillen. Det är lite kyligt på balkongen så här i november, men desto skönare att sätta fyr på en lunta papper och värma sig medan jag grillar min Impossible Burger™ över den (det är inte klokt vad teknologin kan). OK, grannarna uppskattar inte oset, men det är deras problem.  […][...]

200 år in i framtiden har isarna smält. Sveriges kuststäder har svämmats över och förstörts, muterade rovdjur sprids från de självlysande kärren där Forsmark en gång låg, och välbeväpnade kolonisatörer från det sjunkna Nedrigländerna har besatt de delar som än så länge är beboeliga. I hålor ute i skogen bor det som återstår av det […][...]

För tre år sedan släppte Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag, som han då sade skulle bli hans sista roman. Knappast så förvånande, han har ju trots allt varit folkpensionär sedan förra seklet och att värka ur sig intrikata tegelstensromaner med decennier av forskning bakom varje ord är ett hårt jobb. Kanske är det det som […][...]

Någonstans djupt in i en skog i det lapptäcke av småriken som en gång kallades ”Ryssland” står tre statyer (för naturligtvis måste det alltid finnas statyer efter stora män). Han med mustaschen, som störtade Tsarryssland via revolution; han med födelsemärket, som störtade Sovjet via demokratisering; och han utan haka som en gång för alla gjorde […][...]

”Alltså, det där med Ukraina är jävligt komplicerat, va.” Det har sagts lite varstans de senaste veckorna (strax efter OS) och jo, nog är det det; ska man hålla på Putin eller på nazistpartiet? Ska vi skratta bort rysk medias uppenbara propaganda eller få kalla kårar av att den fungerar? Hur lever folk faktiskt där […][...]

Utanför kvittrar fåglar, duvor kurrar. Dovt hör jag trafiken. Fiskmåsarna kastar sig som fallskärmshoppare genom luften. Det är mulet och från räcket på balkongen hänger mitt täcke och vädras i den kyliga luften. Bredvid ur balkonglådorna sträcker sig ogräset mot himlen som Jacks bönstjälkar i väntan på samma mytiska mening med sitt liv. Under skrivbordet […][...]

Läkaren Garin är på ett livsviktigt uppdrag. Han är sänd att rädda folk från en epidemi som brutit ut, man talar om en ny digerdöd som skapar zombies på landsbygden. Garin har motgiftet. Men på vägen fastnar han och ressällskapet Herkel i en envis snöstorm. Det blir oväntade stopp, där det omaka paret träffar den […][...]

Min Sasjenka! Volodenka! De är kära. Sådär brinnande, allomfattande förstagångskära, där allt man någonsin tänkt och upplevt och varenda lilla detalj av livet handlar om den andre. Där allting är kroppar och hjärtan och ögon och smeknamn och fokuseras genom den där linsen som säger ”du finns, och därför finns jag”. Jag har lagt mig […][...]

Av årets utgivning lär I det heliga Rysslands tjänst stå oöverträffad när det gäller råhet, grotesk och dystopi. Moskvafödde Vladimir Sorokin, av vilken Blått fett och Is tidigare utgivits på svenska, är i hemlandet erkänd provokatör och tabuöverskridare. Och inte att undra på. Att döma av senaste verket vet han att ta ut svängarna: här […][...]