Lampan är släckt och det är egentligen dags för Sussa och Natti att sova, men först måste de ju berätta en saga och det är inte vilken saga som helst.

Här är det framför allt bilderna som för berättelsen framåt och vilka bilder sedan! Ett genomgående tema är omvandling, hur något förändrar skepnad. Det börjar redan när Sussa och Natti öppnar fönstret och natthimlen bokstavligen flyter in i rummet för att slutligen fylla det helt. Sedan åker barnen in i en klocka och spottas ut i en ny värld. De vandrar genom en dammig gammal byggnad och hamnar sedan i en grönskande värld i jätteformat.

På varje uppslag kan den uppmärksamma finna öppningen de kommit ur, till exempel en dörr eller något som liknar ett gatbrunnslock, och vilken punkt de kan ta sig vidare genom till nästa bild, det kan vara en grottöppning i fjärran eller en avsmalnande väg.

Det är hela tiden en lek med perspektiv och format. När barnen ska äta mellanmål är det ombytta roller: kakorna och chokladen är jättestora och barnen pyttesmå. Det sista uppslaget innan sagan avslutas ligger nära drömmens bildspråk med sin surrealism.

Så det är kanske inte så konstigt att dialogen barnen emellan nästan hela tiden handlar om vad som är läskigt och/eller kul.

Katten mjauar. Hunden skäller. Man hör massor av ljud.
- Lite läskigt kanske. – Lite kanske.

Det ena barnet, Sussa, är det försiktiga och det andra, Natti, det mer entusiastiska och djärva. Utan att tänka mig för tolkade jag flickan med flätor som den försiktiga, men när jag gick tillbaka till början av boken kunde jag konstatera att det är precis tvärtom. (På deras sängar finns deras initialer markerade) Det är Natti som har flätor och det är hon som törs cykla på en enhjuling på en hängbro utan räcken.

Detta är en bilderbok som kan inspirera till egna fantasilekar och som betonar det roliga i att bygga upp en saga tillsammans.