Jag har nog alltid gillat Dolly Parton. När jag var en långhårig tonåring i mitten av 80-talet brukade jag och en kompis då och då titta på Det bästa lilla horhuset i Texas och att påstå att det var för det artistiska framförandet skulle vara en modifierad lögn. Självfallet tilltalades vi så ofantligt mycket mer av Dollys barm än av Burt Reynolds charm och bitande oneliners. Dolly var en fantasikvinna av stora mått och det finns nog inte många killar i min generation som inte fantiserat både ett och annat om denna enastående kvinna. Men nog om detta.

Stephen Millers bok är underhållande och ger överlag en bra bild av en av världens mest kända sångerskor, även om hennes sångprestationer då och då under årens lopp hamnat i skymundan för annat. Hon må ju se ut som en billig snabbköpskassörska som ramlat in i sminkbordet, men hennes talang går ej att ta fel på.

Boken tar sin början i Smoky Mountains i Tennessee och relativt ingående förtäljs historien om sångerskans fattiga uppväxt i bergen. Hon upptäcker tidigt att hon har en röst att räkna med och efter diverse turer anländer hon till Nashville 1964 och resan mot berömmelse tar sin början. Legendaren Porter Wagoner tar henne under sina vingar och ger henne ett jobb i hans tv-serie. Ganska snart tar Dollys lyskraft över och den egentliga huvudpersonen hamnar mer och mer i bakvattnet. Dock hjälper han henne otroligt mycket inledningsvis i hennes karriär och de spelar även in otaliga låtar och album tillsammans. Efter denna sejour rullar det på, men givetvis är inte allt en dans på rosor. En av hennes största motgångar torde vara den operation som leder till att hon inte kan få barn. En stor positiv framgång är dock Dollywood, som jag trodde var en stor förlustaffär. Leklandet existerar fortfarande och mer än två miljoner människor besöker platsen varje år.

Boken är bra, även om jag saknar mer ingående information om skivinspelningar och turnéer. Det blir mycket fokusering på hennes mystiske man Carl, som mer och mer framstår som en fantasiprodukt och givetvis en del andra spekulationer om lesbiska förhållanden med mera. Något jag personligen inte bryr mig ett skvatt om. Dolly Parton är en extremt begåvad sångerska och låtskrivare och är väl en av få inom musikbranschen som har en sådan kontroll över sin karriär och kanske framförallt sin låtskatt, vilket är få förunnat nuförtiden. Fascinerande att få veta att hon redan tidigt i kariären ställde krav och var noga med att se till att saker och ting blev rätt. Också kul att läsa lite om bråken bakom tidigare nämnda Det bästa lilla horhuset i Texas, även om jag redan visste en del om det sedan tidigare.

Själv har jag på senare år mer och mer uppskattat hennes senaste produktioner som exempelvis bluesgrassplattorna Little sparrow och Halos and horns, där hon verkligen bevisar att hon är så mycket mer än bara yta. Dessa skivor tas givetvis upp i boken och intressant är att det inledningsvis inte var hennes egen idé.

Även om allt inte är lika givande att läsa om, rekommenderar jag boken varmt. Om inte för annat för det magiska fotografiet från mitten av 70-talet på en inte fullt så sönderstylad Dolly. Vacker som få.

Det här är ingen The dirt, utan mer ett kärleksfullt porträtt av en amerikansk ikon.