Alexander McCall Smith har fått en riktig smashhit med serien om The No1 Ladies’ Detective Agency och dess oemotståndliga innehavare Mma Ramotswe.

I de sex hittills utkomna volymerna har han skapat något som bäst kan beskrivas som ett parallellt universum där inga problem är för stora för att kunna lösas över en kopp bushte.

Mma Ramotswe lutar sig mot förnuftet, traditionen och visdomsord som yttrats av hennes avlidne far och landets hjälte och landsfader, det fria Botswanas första president, Sir Seretse Khama.

Filosofiska Söndagsklubben är första delen i en ny serie som utspelar sig i författarens hemstad Edinburgh. Hjältinnan i serien är Isabel Dalhousie, en medelålders kvinna som har mycket gemensamt med Mma Ramotswe. Efter ett olyckligt äktenskap är hon ekonomiskt oberoende och ägnar sig åt det hon gillar bäst – i Isabels fall den obskyra tidskriften Praktiskt tillämpad etik. Liksom Mma Ramotswe är Isabel mycket upptagen av att fundera över vad som egentligen passar sig samt att det var bättre förr när människor respekterade varandra.

Etik och moralfilosofi är ämnen som ligger McCall Smith varmt om hjärtat. Här är traditionen och Sir Seretse Khama utbytta mot Weber, Kant och andra västerländska tungviktare. Bushteet är istället sherry eller halvfint rött vin, men greppen och känslan är ganska mycket desamma.

Det är intressant med deckare som fokuserar mer på människor och deras relationer än på själva brottet. Det är ett bra grepp att lägga in Nietzsches syn på människan och diskutera rätt och fel, synd och ondska.

Om jag inte tidigare läst No1 Ladies’-serien hade jag nog uppskattat småputtrigheten och de överklasskulturella blinkningarna mer. Men jämfört med Mma Ramotswe framstår Isabel Dalhousie som en stel, pryd, platt karikatyr.

Kontrasten mellan värmen i Botswana och det råkalla Edinburgh blir helt enkelt för stor.

Greppen känns igen, och utan den atmosfär som utmärker No1 Ladies’ blir det inte tillräckligt intressant. Bristerna i författarens teknik blir tydliga, med krystat djupa samtal och omotiverade vändningar i handlingen som känns påklistrade. De filosofiska analyserna och hänvisningarna till Praktiskt tillämpad etik känns efterhand alltmer tunga och mer som utfyllnad än något som faktiskt ger berättelsen driv framåt.

Inte ett magplask, men en väl oinspirerad historia som inte ger mersmak inför fortsättningen på serien.