Recension

: Livets ax
Livets ax: Barndomsminnen Sven Delblanc
1991
Albert Bonniers Förlag
10/10

Obegriplig smärta men ingen tröst

Utgiven 1991
ISBN 9100552011
Sidor 235

Om författaren

Sven Delblanc (1931-1992) var författare och litteraturvetare. Han debuterade 1962 med romanen Eremitkräftan tätt följd av Prästkappan året därpå. Det stora genombrottet fick han med Hedebysviten om människorna i ett påhittat samhälle i Södermanland. Sviten inleddes med Åminne 1970 och följdes av ytterligare tre böcker. Romanerna gjordes om till den mycket populära teveserien Hedebyborna som sändes i Sveriges television 1978-1982. Sven Delblancs bibliografi innehåller ett 40-tal böcker, romaner, pjäser och samlingsvolymer. Andra romaner är Åsnebrygga, 1969, Speranza 1980, Samuels bok 1981, Ifigenia 1990 och Livets ax 1991. Sven Delblanc belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1982, Litteris et Artibus 1990 och Augustpriset 1991 (för Livets ax). I slutet av 1980-talet agerade Sven Delblanc redaktör tillsammans med Lars Lönnroth i det litteraturvetenskapliga verket Den svenska litteraturen, totalt 7 band.

Sök efter boken

Den lilla pojken anar vagt att axet är sött så han tuggar och försöker svälja. Men det är taggigt och sätter sig på tvären i halsen och smärtan är total. Trots att han skriker är det ingen på åkern som tröstar. Tvärtom skrattar man åt den lille.

Livets ax är en av Sven Delblancs sista böcker och den tredje vinnaren av Augustpriset. Den är självbiografisk och handlar om uppväxten. Främst präglades författarens barndom av skräcken för den extremt hetlevrade och oberäknelige fadern. Han kunde bli väldigt våldsam. Bara delvis kunde detta negativa uppvägas av tryggheten hos mamman och de betydligt äldre systrarna.

”Svenskamerikanarn” hade tagit med sig sin familj hem till Sverige igen från Kanada i och med 1930-talets depression. Sven var född där borta i Manitoba men blev alltså svensk. Familjen slog sig ned på en gård i Sörmländska Vagnhärad, invid Trosaån. Pappans uppblossande vrede gick främst ut över mamman och över djuren på gården. Lille Sven är förlamande rädd för ”denne demon” som kunde hissa upp ett trilskande föl i bakbenen och piska det.

Pojken blir en mästare på att gömma sig. Bland annat hittar han en plats under en lada dit även hönsen smyger sig undan för att lägga ägg i lönndom. När pappan letar efter sin son för att få hjälp i sysslorna kan pojken krypa fram och visa att han funnit ett ägg, en av hans legitima sysslor.

Ett annat gömställe är de omkringliggande skogarna. Pojken får ett sällsamt djupt förhållande till naturen och i synnerhet till körsbärsträdet som står ensamt inne bland granarna. Hur kan något så vackert som ett blommande träd existera i denna mörka värld? Livets ax innehåller de skönaste naturskildringar.

Men ett barn kan inte skydda sin mamma när pappan slår. Numera är det kriminaliserat att utsätta minderåriga för de syner som Sven Delblanc fick med sig till vuxenlivet. På den tiden tittade grannarna bort, fastän de visste.

Boken är något av en nyckel till Sven Delblancs omfattande författarskap där drygt 20 romaner trängs med ett tiotal dramer och nästan lika många ”mellanböcker” innehållande litteraturvetenskapliga betraktelser, politisk satir och kulturjournalistik. Åtminstone är Livets ax en nyckel för läsare som är nyfikna på det biografiska bakom författarens teman.

Ett uppenbart tema är Södermanland. Sven Delblancs mest berömda verk, Hedebysviten utspelar sig i Trosatrakten, lätt maskerad.

Ett annat tema är fadern-demonen som sonen inte kan frigöra sig ifrån. Detta öde leder till frihetens omöjlighet och det radikalpessimistiska som är återkommande ämnen hos Sven Delblanc. Många författare har den här typen av tidiga, formativa erfarenheter som de tvingas älta och betrakta från olika vinklar igen och igen. Jag associerar till Marguerite Duras. Ämnena i Älskaren är sådana hon återkommer till i bok efter bok. Plantgagen i Indokina med de salta, sterila fälten, fattigdomen och den deklasserande kärleksaffären med en rik kines som hela familjen tvingas acceptera.

Redan i dagboksromanen Åsnebrygga, som främst utspelar sig i studentupprorens USA på 1960-talet gör Sven Delblanc iakttagelsen att han inte skriver om något annat än om pappan.

Fastvuxen vid min rygg som en djinn viskar han varje dag sin lära i mitt öra: kom ihåg att du är ensam. Kom ihåg att du är unik. Misstro din nästa. Lita bara på dig själv. kom ihåg att du är fri, fri, fri… Aldrig finner du vägen från jag till vi. Är frigörelse möjlig? Nej.

Det är mörker och smärta som är människans lott i jordelivet, tycks Sven Delblanc säga. Körsbärsblommorna är en tröst, men en klen.

Mattias Lahti Davidsson

Publicerad: 2026-02-16 00:00 / Uppdaterad: 2026-02-16 10:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #9357

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?