Tara Selter har fastnat i den artonde november. Vad hon än gör kommer hon aldrig till den nittonde och när den artonde återigen gryr är det bara hon som minns samtalen och händelserna och det hon skaffat under dagen har en tendens att försvinna.

Boken börjar fyra månader in i denna märkliga tideräkning och Tara har börjat tappa hoppet. Det var under en resa till en bokauktion i Bourdeaux det hände och hon märkte att något var fel när hon vid frukosten på hotellet fick gårdagens tidning och såg exakt samma saker utspela sig en andra gång. Noggrant och detaljerat berättar hon om sina första artonde novembrar, vilka mått och steg hon vidtagit, hur människor reagerat.

Hon har rest hem och berättat allt för sin man, som tycks acceptera det hon säger och hjälper henne med en mängd olika experiment för att förstå mer och för att de tillsammans ska kunna ta sig vidare till en fungerande tid. Men att förklara samma sak varje dag blir allt svårare och när tiden går blir det en allt större mängd information hon vill delge.

Så hon gömmer sig i ett rum och lyssnar till ljuden av makens steg, bläddrande i böcker, pysslande i köket – och toalettbesök. Hon betraktar vädrets växling utanför fönstret, varje stund medveten om vad som kommer härnäst. En inkräktare i sitt eget hem, en främling i den mest egna världen.

Hon försöker förstå mönstren men de gäckar henne. Varför stannar vissa böcker kvar men inte andra? Och hon lämnar spår på ett sätt hon inte trott: det hon konsumerar är försvunnet. Vissa varor tar slut i mataffären när hon köpt dem tillräckligt många gånger.

Det är något nästan meditativt över det. Upprepningen, vändandet på orden och tankarna. Taras blick på sig själv och omvärlden fångar in detaljer som serveras som aforismer. Det är lågmält och trots ensamheten och sorgen blir det aldrig sentimentalt. Ibland blir det tvärtom oväntat roligt när man får se mänskligt beteende i ett annat ljus.

De yttre tidsmarkörerna är få, det skulle kunna vara en artonde november för många år sedan lika väl som en av de allra senaste. På så sätt är det en liten värld men det växlar mellan det stora och det lilla, det oändliga och dess motsats. När tiden går i baklås blir det overkliga ytterst verkligt.

I november kommer den sjätte delen i svensk översättning. Ja, jag väntar.