När Marianne var ung flyttade hon tillfälligt till Paris för att studera franska, men blev kvar, förälskade sig i Yoann och fick barn. Yoann försvinner dock så fort barnet är fött, och lämnar henne i lägenheten han vuxit upp i. Där väntar hon, på att tiden ska gå, på att Yoann ska komma tillbaka, på att barnet ska växa upp. En fransk familj av Sandra Lillebø är en ambitiös och stundtals gripande roman, men den når inte hela vägen fram. Ambitionen springer förbi berättelsen och lämnar läsaren utan en känsla för varken Marianne, Yoann eller deras gemensamma barn. Sandra Lillebø hoppar i tiden, skiftar perspektiv och följer både Marianne utsuddade gamla spår efter en släkt som aldrig riktigt var hennes.

När berättelsen tar sin början har det har blivit nutid, och Marianne återvänder till Paris för att söka efter både sig själv och den familj hon aldrig hade i Paris förorter. Hennes barns familj. Yoanns släkt. Den plats där hon existerade i ett vakuum av väntan.

När Marianne kommer till Paris för första gången är hon inte särskilt bra på någonting, inte i skolan och inte heller på det där med sociala relationer. Det enda hon är bra på är franska. I Frankrike fortsätter det sociala att vara krångligt, det räckte inte att komma hemifrån. När hon således träffar Yoann och de blir ett par bestämmer hon sig för att bli kvar. Oavsett vad. Oavsett hotet om våld. Oavsett värmen. Kravallerna utanför i den lilla förorten. Oavsett. För nu har hon hittat någon.

En fransk familj är en sorglig berättelse, en berättelse om att inte passa in. Att lägga sig platt och ge upp. En berättelse om att kämpa på i ett annat land. Släpa matkassar. Jobba hårt. Klara sig. Bli övergiven. Lämnad.

När Marianne kommer till Paris andra gången försöker hon både närma sig och distansera sig från sitt unga jag. Tolka, förstå och kanske förlåta.

Utöver berättelsen om Marianne så är det en berättelse om en fattig förort i Paris, och den gemenskap som finns där. Men också värmen, kravallerna och orättvisorna. Det är något som Sandra Lillebø gärna hade fått utforska mer i boken för att ge den ytterligare kontext och sammanhang. Hon snuddar snabbt vid de orättvisa förutsättningarna och attityderna som drabbar norska Marianne positivt, men hennes grannar negativt.