En brittisk kriminalkommissarie med ett brutet ben sitter strandad hos sin väninna i Stockholms skärgård. För att ha något att göra börjar han spana på ön mittemot. Där på klipporna tronar en surrealistisk lyxkåk som fångar kriminalkommissarie Ian Ahmeds intresse. Anar att ni känner igen en inledning från till exempel Alfred Hitchocks Fönster mot gården, Paula Hawkins Kvinnan på tåget, A.J Finns Kvinnan i fönstret, exemplen är många. En voyeur som antingen fysiskt eller psykiskt är fjättrad i hemmet och som börjar flukta på grannarna.
När kvinnan som rumsterar i lyxkåken plötsligt kommer farande över i en liten båt blir kriminalkommissarien förskräckt. Är han påkommen med kikaren? Men det visar sig att kvinnan vill bjuda över honom och hans väninna på sin nalkande 80-årsfest. Väninnan är författaren Berit Gardner. Vi har träffat denna dynamiska duo i flera tidigare böcker som utspelat sig bland annat på den brittiska landsbygden och på Teneriffa. Utan att spoila för mycket kan jag berätta att kriminalkommissarien och Berit Gardner deltar i med den äran. Jubilaren Margrethe är mystisk och resten av familjen skaver skarpt. Ett riktigt kammardrama som presenteras här faktiskt.
Huvudkaraktären Berit har en osviklig känsla att trippa på lik. Att folk dessutom pladdrar på mer när de möter henne än poliser är snillrikt. Jag gissar att hennes personlighet inbjuder till det. I denna roman har dock något hänt. Kriminalkommissarie Ian Ahmed blir orolig. Varför dras inte Berit in i intrigerna? Hon känns inåtvänd och ointresserad. Men det har naturligtvis sin förklaring och faktiskt sin lösning till slut. Vi kan andas ut. Så mycket kan jag avslöja.
Titeln Liket på Tallholmen ljuger lite, det sker nämligen fler än ett mord därute på ön. Det är spännande, kargt men samtidigt pusselputtrigt. Det finns god mat, goda drycker, varm vänskap och giftiga familjefejder och missförstånd. Vilket potpurri, eller hur?!
Publicerad: 2025-01-27 00:00 / Uppdaterad: 2025-01-26 23:56
Inga kommentarer ännu
Kommentera