Förord eller efterord, det är den kanske inte alltför sexiga men inte desto mindre angelägna fråga som infinner sig när jag läser Novellix utgåva av Toni Morrisons novell Recitatif. Den har nämligen ett förord där översättaren Helena Hansson förklarar vad den går ut på, och jo, jag hade nog velat ha en chans att fundera […][...]

Ännu i några dagar till är Kazuo Ishiguro fortfarande den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Han har fått vara det ovanligt länge, för förra året delades ju som bekant inget pris ut. Istället för litteraturfest och glam fick vi en orgie i maktspel, övergrepp och obehagliga gubbeteenden, en tystnadskultur, brist på självinsikt, självrannsakan och istället ett […][...]

Det finns kraft i landbrukarhustrun Elisa Allen. Kraft att lägga på blomsterrabatterna, på fönsterputsning och rena dörrmattor. På ett kvinnligt territorium tydligt skilt från makens stall, traktorer och hagar. Uttalat finns inga förebråelser, ingen längtan. Bara en frånvaro av tillräckliga mål för hennes energi. Hennes ”starka fingrar”, ”terrierfingrar”, håller effektivt skadedjuren borta från blommorna. Hennes […][...]

Herta Müllers Hunger och siden sticker ut bland novellförlaget Novellix senaste box med Nobellprisnoveller på så sätt att den faktiskt inte är en novell. Det är en essä, ganska vindlande, om diktaturens fulhet och utsatthet. På så sätt är den samtidigt ganska representativ för Müllers författarskap, åtminstone som jag uppfattar det. Hennes texter är oerhört […][...]