Okej okej, det här är ingen regelrätt efterbörd, men åtminstone det sista inlägget av den här sorten. En efterbörd är ett avslut; när man väl knipsat navelsträngen är vägen tillbaka förbjuden. Men i morgon krälar jag ändå tillbaka en bit och tvingar på er en intervju jag skalla köra med en förläggare. Idén till den […][...]

Att komma in på mässan är alltid en smärre chock. Mässgolvet vibrerar av alla röster som går i ett, och av stegen från alla litteraturälskare som samlats. Jag tänker mig att det är lite som att landa mitt i en flock kråkor, fast mindre koordinerat och med fler pappersvaror. Som vanligt är mässprogrammet fullpackat med […][...]

Sälmåra och märgfrö behövs när en skogshuggare behöver akutvård. Och sjösaffran ingår i den salva som ska skydda mot förfrysningsskador. Återigen får jag träda in i en värld som saknar tunnelbana, bilar och datorer. Miranda har kommit tillbaka till trakten där hon är född och tillbringade sina första levnadsår. Fortfarande är auran runt henne starkt […][...]