1918 var året då Sverige tog det avgörande steget med att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Ett sekel har gått sedan dess. Det skulle sedan dröja ett par år innan reformerna kunde få effekt, så de första helt demokratiska valen kunde inte hållas förrän år 1921. Men kampen om rösträttsreformen kulminerade alltså just under år 1918. Det är också dessa politiska händelser som är i fokus i den här boken.

Allmän och lika rösträtt var något som svenska socialdemokrater och liberaler länge hade kämpat för. Reformen kunde dock genomföras i Sverige framförallt på grund av den ryska revolutionen – hade det inte funnits en risk för att en liknande revolution kanske skulle kunna sprida sig även till Sverige av missnöjda svenska arbetare så hade de konservativa i riksdagen aldrig gått med på några demokratireformer. Men påtryckningar från några av de tunga svenska kapitalisterna gentemot de konservativa blev enligt författaren till den här boken den slutliga tungan på vågen: de befarade revolution och såg därmed rösträttsreformer som ett nödvändigt ont.

Det här är ju inte på något vis en okänd historia. Andra viktiga händelser som utspelade sig under året vid sidan om rösträttskampen, som exempelvis spanska sjukans spridning, får också en framträdande plats.

Författaren är tydlig med att redovisa att hans berättelse i hög grad bygger på ett par forskningsverk på temat, men därtill också på en egen läsning av bland annat massmedias rapportering under året. Ohlssons egen läsning av massmedia märks inte minst genom att det boken igenom finns insprängt en massa kortare observationer om tidsandan – filmer som går på bio, fotbollsmatcher som spelas och annat. Kanske har de infogats för att ge perspektiv på huvudberättelsen om det moderna, demokratiska Sveriges uppkomst. Mitt eget intryck är dock att de främst gör boken mer spretig och förtar dess fokus.

Stilistiskt är det en klassisk historieskildring. Händelseutvecklingen skildras kronologiskt, månad för månad. Viktiga centrala individer och deras agerande står i centrum för mycket av berättandet. Därmed väljs också bort att skildra sociala strukturer och strukturella fenomen, liksom all den kontinuitet som ändå förekom i samhället även detta år. I sin helhet blir det en lättillgänglig och lättsmält, om än inte särskilt omvälvande, skildring av ett omvälvande år.