Text

”Stasiuk vidgar våra perspektiv”

Inför dagens Stasiuk-tema har dagenbok.com:s Robert intervjuat den polske författaren Andrzej Stasiuks svenske översättare, Tomas Håkanson.

Du har översatt Andrzej Stasiuk sedan han först introducerades i Sverige och alla böcker som finns på svenska är ditt verk. Hur har det kommit sig?

Det började med att Svante Weyler, som då var chef på Norstedts, kontaktade mig och frågade om jag ville översätta Världen bortom Dukla. Jag hade gått på Södertörns högskolas litterära översättarseminarium några år tidigare men detta var mitt första riktiga översättaruppdrag. Jag tyckte mycket om boken och kände att Stasiuk absolut var rätt författare för mig. Sen blev det bara en Stasiukbok till (Nio), för Norstedts, Svante Weyler slutade där och var inte intresserad av Stasiuk till sitt nya Weyler förlag. Jag försökte hitta en ny förläggare åt Stasiuk men lyckades inte förrän flera år senare, när Ersatz bestämde sig för att ge ut honom.

Det är alltså så, vilket många vanliga bokläsare kanske inte tänker på, att vilka översatta böcker som kommer ut bestäms av förlagen. Översättaren kan komma med önskemål men det är förlaget som bestämmer vad de vill ge ut.

Blir det fler översättningar framöver? Saknar du någon bok som ännu inte finns översatt?

Ersatz vill troligen fortsätta med Stasiuk så jag hoppas det blir fler böcker. Stasiuk är enormt produktiv, jag har själv inte läst allt. Jag skulle gärna ta mig an någon av hans äldre böcker, till exempel genombrottet i Polen Den vita korpen, eller Galiziska historier eller varför inte självbiografin Hur jag blev författare.

Vad tänker du kring hans författarskap? Varför skall man läsa Andrzej? Vilka är de främsta förtjänsterna med hans böcker?

En viktig sak är språket och iakttagelseförmågan. Var han än befinner sig, i Polen, på Balkan eller i Mongoliet, lägger han märke till enormt mycket: synintryck, känslor, stämningar, inte minst lukter, och han är fantastisk på att beskriva allt detta. Ett slags vardagsarkeologi eller ständigt fenomenologiskt studium av tingen och människan, eller kanske litterär mindfulness. Jag tycker också mycket om hans blick för det grå, bortglömda, undanskuffade, hans kärlek till den vanliga enkla människan. Den kommer bland annat av hans uppväxt i ett arbetarhem i Warszawas förorter och hans många besök i far- och morföräldrarnas bondbyar. I Polen är klasskillnaderna fortfarande stora och många ur den intellektuella medelklassen tycks ha svårt att förstå sig på ”vanligt folk”, men det gäller inte Stasiuk. Jag skulle också säga att man lär sig mycket av hans böcker, lär känna platser och människor man aldrig skulle kommit i kontakt med annars. Så Stasiuk vidgar våra perspektiv.

Jag reagerar ofta på de ord som förkommer i böckerna och som har en negativ laddning. Jag misstänker att du hållit dig trogen originaltexten när du exempelvis inte valt ”rom” istället för ”zigenare”. Hur har du resonerat kring detta?

Ganska enkelt: ordet ”rom” finns även på polska och används ofta i mediespråket, men Stasiuk använder konsekvent ”cygan” (zigenare). Jag tycker själv att hans syn på zigenare/romer är lite tveksam, han beundrar dem på sätt och vis men har en ganska stereotyp bild av dem. Hur som helst ska ju jag som översättare inte försköna författaren, oavsett vad jag själv tycker om vissa saker.

Ett annat exempel är ordet ”muhammedan”, som jag använder på ett ställe i Taksim. Det var mer av ett stilistiskt val på svenska, jag tyckte det passade ihop med den enkla obildade kvinna på den polska landsbygden på 90-talet som uttalade det.

För övrigt har även förläggaren ifrågasatt en del ordval så jag har diskuterat frågan förr. I översättarkretsar har vi överhuvud taget märkt en allt större rädsla bland förläggare för att använda vissa stigmatiserade ord i översättningar, även när det är stilistiskt motiverat. Om till exempel ex en bok utspelas i 30-talets Tyskland eller i de amerikanska sydstaterna på 50-talet måste rimligen översättningen innehålla en del rasistiska ord, något annat vore konstigt. Som tur är har översättaren i egenskap av upphovsperson sista ordet vad gäller textens utformning.

Som jag förstår det är polskan rik på ord som är mångbottnade, som kan betyda flera saker och som i olika konstellationer skapar olika mening. Hur förhåller du dig till detta i översättningsprocessen?

Jag skulle snarare säga att det är ett generellt problem vid översättning, att olika språks ordförråd inte riktigt motsvarar varandra. Vissa ord på ett språk kan ha ett brett betydelsefält som motsvaras av många olika ord på ett annat språk. Ta en sån enkel sak som engelskans verb ”get”. Eller åt andra hållet: ordet ”komma” på svenska kan motsvaras av många olika ord på polska, beroende på om man kommer gående eller åkande, på land, på vatten eller i luften, om man kommer till den talandes närhet eller till en annan plats, och så vidare.

I Östern hade jag problem med ordet ”przestrzeń” som förekommer ofta. Dess betydelse ligger ganska nära det engelska ”space” som också är svåröversatt. Jag fick välja olika svenska ord allt efter sammanhanget, som yta, plats, rymd, rum…

En annan sak att vara uppmärksam på är ords speciella konnotationer i olika språk. På polska står t ex ”trähus” ofta för fattigdom (den som har råd bygger sitt hus i sten) och ”fruktvin” för en billig alkoholdryck som mest konsumeras av fyllon. Det har med den kulturella kontexten att göra och behöver ibland förtydligas i den svenska texten.

Hur ser en översättningsprocess ut? Har du tagit hjälp av Andrzej själv i någon form?

Jag brukar först göra en ganska snabb första version där jag översätter hela texten från början till slut utan att stanna upp alltför mycket vid olika svårigheter. Då får jag en helhetskänsla för texten. Sen börjar jag om från början och går igenom allt ganska grundligt, ändrar många ordval och formuleringar, googlar upp en väldig massa ord och fakta som inte står i lexikon och försöker ta reda på svenska ord för sällsynta eller okända företeelser. Efter andra genomgången är texten ganska nära sin slutgiltiga form, men det krävs också en tredje och ibland en fjärde genomgång. Då finputsar jag texten, ifrågasätter formuleringar en gång till, kollar upp kvarvarande saker som jag fortfarande inte förstår. I detta skede tar jag ofta hjälp av polska bekanta. Jag har också frågat Stasiuk själv om vissa saker, men jag brukar bara vända mig till författaren med svåra frågor som jag absolut inte kan få besvarade på annat sätt.

Vilka andra polska författare skulle du vilja se översatta till svenska?

Det finns många. Till exempel två lite äldre författare som anses höra till Polens största men är okända i Sverige, Wiesław Myśliwski och Jerzy Pilch. Grażyna Plebanek som skriver realistiska nutidsromaner med kvinnoperspektiv. Wioletta Greg, som nominerades till Man Bookerpriset för den engelska översättningen av sin bok Guguły/Swallowing Mercury. Szczepan Twardoch och Joanna Bator, två framstående författare vars böcker utspelas under olika epoker av Polens 1900-talshistoria med en blandning av fantasi och verklighet. Själv skulle jag också gärna översätta mer av Andrzej Sapkowski, en fantasyförfattare som Ersatz gav ut två böcker av men inte ville fortsätta med. Och en stor dröm skulle vara att få översätta några författare ur den klassiska 1800-talslitteraturen som fortfarande är mycket lästa i Polen: Adam Mickiewicz, Juliusz Słowacki och Stanisław Wyspiański.

Men allt hänger som sagt på om jag kan hitta någon intresserad förläggare. Polsk 1800-talspoesi är till exempel knappast det mest kommersiellt gångbara i dagens Sverige.

Robert Myhreld

Publicerad: 2018-03-10 00:00 / Uppdaterad: 2018-03-08 23:54

Kategori: Författarintervju

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?