Jag fick ett recensionsexemplar av Ersatz, läste boken och sedan blev det som det blev eftersom det var som det var. Övriga böcker av Andrzej Stasiuk samlades ihop – inklusive Världen bortom Dukla som gick för en halv månadsinkomst. Rimligt. Någonstans mynnade läsningen hur som helst ut i detta något, vad det nu är. En temasida kan vi kalla det. Recensionerna är i brist på både nål och tråd inte anpassade till varandra. Överlappningarna och upprepningarna är många, men vi kan säga att det är ett stilistiskt handgrepp då det även förekommer hos Andrzej. Min undermedvetna fåfänga vet vad den pysslar med.

Jag har funderat lite på läsordningen. Det började med En liten bok om döden (utgiven på Ersatz 2016) och slutade med Taksim (2013 på samma förlag). Sedan kom den senaste, Östern (2017), för att följas upp av Dukla (2003 på Nordstedts). Jag tror inte det gör någonting, särskilt som Andrzej publicerat böcker efter Dukla som (ännu!?) inte finns på svenska.

(Foto: Privat)

Att läsa Stasiuk är lite som att följa med på en rundtur i förorten. Bilden ovan är från sjuans spårvagn, Göteborg. Den far från Tynnered i väst, genom centrum och vidare österut mot Bergsjön på andra sidan stan. Här är skyttegravarna djupa, granater regnar in genom fönster och antända bilar får brinna ut för ingen vågar eller vill göra något åt det.

Nej, så är det naturligtvis inte. Däremot kvarstår liknelsen med förorten: fördomarna eller åtminstone, vilket visserligen kanske är en grövre beteckning, vanföreställningarna. Öst som någon typ av förortsbakgård till Väst. Han befinner sig i skärningspunkten mellan det gamla (Sovjetunionen) och det nya (marknadsekonomi och kapitalism). Han möter människor, betraktar på avstånd, lyssnar efter ekon, smakar på världen. Tingen, varorna – något han ständigt återkommer till.

Andrzej tycks få en del kritik i Polen eftersom han, som han själv säger

inte gillar väst, den där lortgrisen, han är antivästlig och till på köpet låtsas han vara en vilde för att folk ska lyssna på honom. Han föraktar vår unga liberala demokrati, han drar hit smuts och barbarer, han ser ner på våra sociala och intellektuella landvinningar, vår civilisatoriska strävan och våra postmoderna projekt, för han har skallen full med skit, totalt förfall, må folk bränna bildäck under hans fönster och må korna skita ner honom, och han bryr sig inte om de förföljda minoriteternas frigörelse för han är bara ett svin som vältrar sig i historiens orenheter och rotar i efterblivenhetens smuts. Och till råga på allt får han betalt för det.

Varför läsa Stasiuk? Det finns otaliga anledningar, men själv tar jag fasta på civilisationskritiken, den genomskådande blicken och lågmäldheten som tillsammans med ett makligt tempo smittar av sig på min sinnesstämning. Jag tänker själv ofta på de ’framsteg’ vi är vana vid. Lagar har upprättats och tekniska anordningar som förhindrar ondska finns, men vår rationalitet bereder även väg för ondska i fullkomligt obegripliga omfattningar: Auschwitz, Sibirien, Guantanamo eller varför inte mindre påfallande fenomen som persondatalagringar. Det är olika grad av det. Mycket är kanske vid första påsyn oskyldigt, men alla gånger normaliserat och det är vad som skrämmer mig. Sortering, uppdelning, arkebusering.

Det finns problem, naturligtvis, med det Stasiuk skriver, men detta återkommer jag till i några av recensionerna.

Tomas Håkanson har översatt samtliga böcker och jag vill rikta ett tack till Tomas Håkansons vänlighet som ställde upp för en liten intervju. Jag kan inte annat än tro att hans översättningsinsats är väl genomförd.

Vad säger andra om honom?

Läs gärna Wiki-artikeln som Tomas Håkanson skrivit

Intressant intervju i Ystad Allehanda

Fin recension av Taksim i Aftonbladet

Intervju i The Guardian

Bokmärket som följt med under läsningen. (Foto: Privat)