Jag tror att alla med intresse för att skriva också har ett visst intresse av att läsa om hur andra gör när de skriver. Man vill få inspiration och tips på genvägar. Det återkommande tipset är alltid att man skall skriva varje dag. Skriva, skriva, skriva alldeles oavsett om man känner för det eller inte.

Till skillnad från många andra tror jag inte på talang som en x-faktor. Alla har olika förutsättningar, men bara en sak är säker: Ingen kan vila sig i form.

Asch då. Det var ju det jag hade hoppats på. Själv har jag tappat det där flödet, fått skrivkramp helt enkelt. Förr i världen skrev jag alltid. Det spelade liksom inte så stor roll vad, skrivandet hjälpte mig att tänka. Men nu är det stopp.

Lägg ner det jobb som krävs och undvik lättja.

Jo, det var just det.

I de flesta skrivböcker får man också tipset att flödesskriva först och redigera sedan. I det ingår att skriva helt okritiskt först och sedan redigera med det kritiska ögat. Men jag kan inte komma bort från det kritiska ögat, mitt eget kritiska öga. Det vill jag ha konkreta tips på, hur gör man för att blunda med det kritiska ögat?

Någon konkret hjälp att bota min skrivkramp får jag alltså inte av Lundbergs bok, men det var ju inte heller syftet med boken. Syftet är att ge en handledning till hur man skriver krönikor. Lundberg arbetade sig in i rollen som krönikör genom idogt skrivarbete och genom att plugga, i Facit berättar han hur den som vill bli krönikör kan gå till väga.

Lundberg inleder sin handledning med tre alternativa förord. Det fungerar både som en presentation av en bokidé och som ett sätt att visa på olika sätt att säga samma sak. Det är en smart inledning och som läsare kan jag redan här börja fundera över vilken stil jag gillar bäst, och varför. Själv gillar jag bäst det förord där han genast går till pudelns kärna och berättar om hur han första gången förstod vad kvalitet innebär.

Facit är uppdelad i fem delar. Den första delen, ”teori”, är den längsta och innehåller flera olika element. Allt ifrån hur man bygger upp sin egen textpersona till etiska riktlinjer inom journalistiken.

Den andra delen, ”gestaltning”, innehåller flera övningar.

Den tredje delen, ”stalltips”, innehåller intervjuer med flera kända krönikörer. Dessa intervjuer är lärorika eftersom jag som läsare inser att alla angriper sitt skrivande på olika sätt. Här läser jag bland annat att Sara Lövestam, som intervjuas i boken, berättar att hon redigerar samtidigt som hon skriver. Hon använder det kritiska ögat från början och lämnar inte en mening förrän hon är nöjd. Aha, så kan man alltså också göra?

Boken avslutas med kapitlen ”ebb” och ”flod”. ”Ebb” innehåller exempel på dåliga krönikor och ”flod” på bra dito med kommentarer till varför Patrik Lundberg anser att de är bra respektive dåliga.

Summa summarum är detta en mycket matnyttig och trevlig skrivbok med flera konkreta och bra råd för den som själv vill skriva krönikor.