För att berätta Skånes historia krävs först att man definierar Skåne. Gunnar Wetterberg väljer att definiera Skåne utifrån dagens landskapsgräns. Den har varit, i allra högsta grad, föränderlig.

Minst beständiga är människorna. ”Skåningarna” kommer och går. Det är vandringarna som bär förändringarna med sig. Ända sedan de första jägarna har den ena vågen människor efter den andra dragits till nya möjligheter, ofta med nya kunskaper och tekniker. Men strömmarna har också gått vidare, många ”skåningar” har sökt sig bort, ibland för gott, ibland för att vända tillbaka med nya erfarenheter och tillgångar.

Skåne som en föränderlig samling människor i en föränderlig natur där själva beständigheten är landskapsgränsen; jag gillar definitionen.

Wetterberg skriver att ”Historien handlar om hur människorna möter [landskapet] och hanterar förutsättningarna. Därför handlar boken i hög grad om geografin.” Att jag farit runt så mycket i Skåne och känner till hur naturen ser ut förhöjer läsningen. Den första delen börja 11500 före kristus. Då är det förstås själva landskapet som får ge oss ledtrådarna till passerade skeenden. Landskapet, miljön och språkliga avlagringar.

Jag finner läsningen som mest intressant just här, långt innan det finns skriftliga källor. Människorna som levde av och i den natur som jag vandrar i idag, kommer mig så mycket närmare än vad någonsin de namngivna makthavarna kan göra. Jag antar att det beror på att det är lättare att läsa in sig själv när det nästan inte finns något annat att läsa in.

Wetterbergs perspektiv böljar fram och tillbaka mellan det namngivna, maktskiften och de spår som finns i naturen. Det är grundligt och lärt. Nya rön presenteras och jämförelser görs då det finns motstridiga teorier. I slutändan får läsaren själv fundera över vilket svar som är det mest rimliga.

När jag nu rör mig i det skånska landskapet gör jag det med en djupare förståelse av dess historia. Så har jag till exempel lärt mig en del om de vanliga ortnamnsändelserna -torp och -röd. -torp är oftast vikingatida och -röd är uppröjda nybyggen vid sidan av.

Jag läser också med stort intresse om jordbrukets utveckling och hur denna utveckling har omvandlat landskapet och totalt förändrat livsbetingelserna här. Det är så lätt att tänka att den ”skånska myllan” bara finns där.

Den som är intresserad av maktstrider och förhållandet mellan världsliga och andliga ledare får också sitt lystmäte. Och förstås den som är intresserad av relationen mellan Danmark och Sverige och hur dessa nationer växte fram.

Det är en rejäl och lärd tegelsten detta, ingenting att skumläsa innan det är dags att sova. Det tar sin lilla tid att ta sig igenom alla sidor, men det är mödan värt. Här finns så mycket att lära sig om, inte bara Skåne, utan också om vad det är vara människa. Och om det spännande samspelet mellan människa och natur.