Det är undertiteln som lockar mig: ”Mode mellan konst, kultur och kommers” men när jag slår upp boken À la mode undrar jag ändå vad jag gett mig in på; den första av artiklarna handlar om pälsindustri ur ett hållbarhetsperspektiv och är på danska.

À la mode är en tvärvetenskaplig antologi utgiven av Centrum för Öresundsstudier, där begreppet mode tolkats ganska brett och där perspektiven skiftar mellan bl.a. etnologi, idéhistoria och bildanalys. Det gör den omväxlande men också ganska splittrad, eftersom mode här kan vara så mycket, och ibland nästan en förevändning för att diskutera något helt annat.

Den korta akademiska texten som sådan dras tyvärr med en del dåliga sidor – när man väl fått dit teori och metod och några sidor noter och källförteckning lämnas inte så mycket utrymme till själva analysen och slutsatsen, varför jag ofta tycker att författarna inte riktigt kommer någon vart. Ibland är det närmast självklara saker som ska bevisas, ibland hajar jag till: ”jaså, är det det du har visat?” men som helhet är det ändå intressant.

Ofta utlovar ämnesvalen mer än de kan hålla och slutsatserna räcker inte riktigt till för mig; det är sällan jag känner att jag ”lärt” mig något eller fått tänka längre än vad jag gör på egen hand, mer än att det finns en massa hänvisningar till litteratur som skulle kunna vara mer givande. Man kanske ska se den som en introduktion till olika discipliner mer än som något fullödigt, samtidigt som de olika perspektiven inte framstår som fullt så olika när allt kommer omkring.

De artiklar som intresserar mig mest är av naturliga skäl de som har störst koppling till mitt eget liv. Jag köper nästan alla mina kläder i vintagegrupper på Facebook så det mesta i Hanna Wittrocks ”Ha ha ha! Jag ser alla mina inköp som en investering… I mitt välmående – Shopping och sociala relationer på Facebook” är välbekant för mig, även om jag inte sett det utifrån tidigare. Dialogerna som utspelas, begäret och bekräftelsen i denna mikrovärld.

På samma sätt är det med Karin Salomonsons och Cecilia Fredrikssons artiklar om garderobsrensning och köpstopp, där jag läst källorna och försökt mig på att praktisera det hela. Det är något fascinerande med en moderiktig systematisering av företeelsen att göra sig av med kläder eller att inte skaffa dem i första rummet. Modet i att ställa sig bredvid modet, eller som en naturlig utveckling av det.

Studien av arbetet i en klädbutik, där mode blir allt annat än teoretiskt och abstrakt, utan helt enkelt ett arbete som är krävande både fysiskt och psykiskt är nog den mest jordnära; det är ytterst få som inte besökt en klädbutik, som inte sett expediterna i arbete, som inte varit en av de möjliga kunderna vars bilder tecknas. Rollen som butiksbiträde är inte helt lätt att spela för forskaren och för läsaren framstår det som lätt absurt hur man vid uppackandet av plagg inte omedelbart ser om de är tänkta för pojkar eller flickor men måste ta reda på det, eftersom uppdelningen är grunden. Titeln ”Modets melankoli” är dock ändå snäppet bättre än Magdalena Petersson McIntyres undersökning.

En ganska rolig men märklig text är Karun Nordgårds ”In the beginning was dressing”, där hon analyserar ett fotografi och utifrån en grupp kvinnors klädsel försöker ta reda på vilka de är. Tyvärr finns inget facit och hon letar bara bevis för att bekräfta sin egen tes, som delvis är något oklar, eftersom hon egentligen vill visa något helt annat än bara vilka kvinnorna är.

På många sätt känns det som om man utifrån ämnesvalen kommer att kunna placera den här antologin i tiden om man stöter på den om tjugo år; den är väldigt mycket nu och samtidigt som den är väldigt bred i sitt spann kring vad som är mode är den väldigt snäv när det kommer till skärningspunkterna.