En ung kvinna endast iförd nattkläder, hittas mördad vid kyrkogården i Walsingham. Det visar sig att hon är patient vid en drogklinik i närheten.

I samma veva får rättsarkeologen Ruth Galloway flera ebrev från Hilary, en före detta studiekamrat och arkeolog som nu sadlat om och blivit präst. Hilary har fått flera obehagliga och hotfulla anononyma brev från någon som hatar kvinnliga präster. När Ruth går igenom breven tycker hon sig se en koppling till vad hon hört om mordet på den unga kvinnan.

Polisen med den buttre kommissarien Harry Nelson i spetsen är redan i full gång med mordfallet och intreserar sig för de hotfulla breven. Ruth som vid flera tillfällen hjälpt polisen med arkeologiska frågor får inte mycket insyn i fallet utan uppmanas till sin stora förargelse att sluta leka polis. Samtidigt är det svårt att inte bli indragen då Walsingham med omnejd är ett litet samhälle där alla känner alla och där man hela tiden tycks springa på varann oavsett tid på dygnet.

Efter en hel del utredande och väldigt många möten med präster inträffar så ytterligare ett mord, denna gång på en kvinnlig präst. När också Nelsons fru Michelle blir attackerad av en flyende gärningsman, börjar utredningen koka.

Elly Griffiths har som vanligt (detta är bok nummer åtta i serien om Ruth Galloway och Harry Nelson) skrivit ett både spännande och underhållande pusselmysterium med en skicklig blandning av samhällsfokus, kultur, historia och en skvätt kärlek och relationer.

Här handlar det mycket om religion och religionshistoria – Walsingham är (även på riktigt) ett centrum för pilgrimer och Mariakult. En obekväm miljö för Ruth som är inbiten ateist. I det längsta drar hon sig undan kontakten med prästen Hilary och de andra kvinnliga präster som dyker upp längre fram i historien, men hennes fördomar kommer på skam.

Lika mycket som Griffiths deckare är spännande, som ju deckare ska vara, lika mycket bjuds vi på olika synsätt och medkänsla med alla karaktärer. Sconesbakande hemmafruar med klungor av barn, hund och hjälplös man gestaltas lika respektfullt som karriärmedvetna kvinnliga präster med svart bälte i taekwondo. Till och med hundar och katter får sina personligheter tecknade och utmejslade vilket borde tilltala alla läsande hussar och mattar.

En smärre invändning är att det blir ganska många turer under utredningens gång och alltför många personer att hålla reda på. Upplösningen känns aningen långsökt – ändå slår jag ihop boken med en suck och undrar, när kommer nästa deckare med Ruth?