Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet.
En kvart i taget.
6.15
6.30
6.45
7.00
Petra tror att hon lever i ett äktenskap som kommer att hålla, att hon och Anders har något alldeles särskilt och att de kommer leva tillsammans för alltid. Men plötsligt blir han mer och mer frånvarande, både fysiskt och själsligen. Han sitter med stora hörlurar på vid köksbordet och det blir omöjligt att småprata, eftersom det blir en så irriterad stämning när Anders tvingas ta av sig sina feta hörlurar bara för att få höra något som inte är jätteviktigt.
I sommarstugan ser Petra en ljusstake vid sängen, och det stämmer helt enkelt inte. Den borde helt enkelt inte stå där och trots att Anders anger goda skäl för dess placering så finns det nu ändå något som gnager. Det visar sig att Petras onda aningar stämmer, Anders har träffat en annan och vill skiljas.
Det är något som inte stämmer handlar om den stora sorgen och saknaden över att blir lämnad av den man älskar. Om känslan av att vakna till en mardröm varje morgon, istället för ifrån. Känslan av att dö lite grann men ändå vara tvungen att orka, orka, orka. Om inte annat så för barnens skull.
Romanen berättas i två tidsplan. Ett skikt i dåtid som handlar om skilsmässan och den inledande, avgrundslika smärtan. Ett andra skikt i nutid där Petra tröttnat på sin sorg och känner att hon behöver komma över den. Hon gör detta genom att åka till en plats så långt norrut att man bara kan ta sig dit med helikopter. Där hoppas hon få så mycket ensamtid som möjligt för att skriva bort smärtan i en roman. Sin vildmarksvistelse får hon dock dela med enstaka fjällvandrare som söker sovplats på den fjällstation som hon tar hand om.
Bokens storhet är skildringen av den nakna sorgen och smärtan. Den blir alldeles hjärtskärande påtaglig. Men, speciellt i fjällskildringen, finns en del dråpliga situationer som också lockar till skratt. Jag uppskattar även den fina skildringen av skrivprocessen som del i sorgebearbetningen.
Publicerad: 2016-05-21 00:00 / Uppdaterad: 2016-05-21 11:04
Inga kommentarer ännu
Kommentera