Swedish comic sin är ett antologiprojekt som nu är uppe i nummer fyra av sin bokutgivning. Natalia Batista samlar svenska seriestuderande och låter dem visa upp sina färdigheter i form av tecknad erotik, på engelska för att passa en internationell publik. I presentationen skriver hon bland annat

Even in a quite accepting society when it comes to sex as Sweden, to make an erotic comic means you are showing a piece of your mind that is very personal. The artists joining is always very excited, but I bet everyone of them now and then asked them selves; ”Is this going too far?”

That is a good question. Can fantasies even go too far? Since as long as they are fantasies, no one will ever know about them and get hurt or offended. Until you put them on paper with ink…

Stilen i Swedish comic sin 4 är som sig bör spretig. Varje konstnär presenterar sig själv i form av ett självporträtt och en kort text, samt en serie i varierande längd. Bidragen är i skiftande stil, även om mycket drar åt mangahållet. Vissa stilar tycker jag mer om än andra. Men bäst av allt är variationen i sig.

Innehållsmässigt är det ännu större variation, även om jag märker ett queert förhållningssätt som genomsyrar. Här finns berättelsen om soldaterna, som likt robotar strider mot varandra i en domedag långt borta. När döden närmar sig utvecklas det hela snabbt till hård våldtäkt, där kvinnan styr den unge pojken in i sig, tvingar honom att knulla henne trots att han håller på att förblöda (detta är bra mycket vackrare än det låter).

Här finns killen som får ta emot skit på jobbet för att han är bög. Men hemma i badkaret förförs han plötsligt av en manlig badnymf som stiger upp ur vattnet, framdriven ur ett secondhand-fynd.

För att inte tala om vilket vilt flirtande som pågår på ålderdomshemmet…

Ur Malin Lindroos ”Beg for it!”

Ja, den här boken är precis så full av kittlande berättelser som jag hade hoppats på. Det är nästan synd att tvingas plöja igenom den under tidspress. Många av berättelserna är korta, bara som inblickar i karaktärernas liv och fantasier. Det funkar väldigt bra, eftersom hjärnan spinner vidare och bygger på bäst den vill.

Serieformatet är ett tacksamt medel att använda sig av när det kommer till sex. Som porrfilm, fast inga verkliga människor som en behöver förhålla sig till. Som läsare får jag direktkontakt, ser könsorganen, de förbjudna blickarna, inget taffligt språk behöver komma emellan och störa min upplevelse. Och samtidigt kan vad som helst ske, utan att jag behöver oroa mig för att människorna lider och egentligen inte vill göra det här.

Av de problem som kan uppstå i vanlig prosa och som, stundtals, även uppstår här, märker jag tydligast etablerandet av rörelse. Fysiken. Om du har din hand där, har jag min här, då ligger jag ovanpå, men nu vänder du mig så att jag syns bakifrån, och så vidare. En slags dans som helst ska ske smärtfritt utan alltför stora komplikationer, utan att skapa förvirring. Och det gör det ibland.

I serieformat går det ju även att skapa den perfekta människan, bli hur sexistisk som helst, med undanflykten att det ju ”bara är tecknat, inte verkligt”. Men ”det svenska serieundret” har ju genom namn som Nanna Johansson, Liv Strömqvist och inte minst Karolina Bång gjort sig känt för att vara både normkritiskt och genuskorrekt. Trots blandade stilar är det en lära även dessa serietecknare tagit till sig. Maria Simone Büchert tänker både på kroppar och nationalitet, Malin Lindroos porträtterar efterlängtat en undergiven kille som möter en dominant tjej. Det är politiskt korrekt för det mesta, men aldrig tråkigt. Sista serien, ”Good little girl”, som behandlar transsexualitet sticker ut med sitt lite sorgsna slut. Men alla serierna förmedlar hetta.

Jag rekommenderar att köpa hem denna antologi, och de andra, tidigare, för förkovring under täcket…