Bokmässan är en ständigt svällande inrättning som för varje års tycks vilja övergå sin egen förmåga att klämma in så många seminarier, monterprogram och signeringar som möjligt. För varje år blir det också svårare att välja och urskilja vad det egentligen är en vill se. På gott och ont, ska sägas. Kvantiteten gör visserligen att jag som besökare både kan ha och mista många av inslagen, men också att jag har möjlighet att lyssna på mina favoritförfattare många gånger under flera dagar.

Mina nedslag från årets mässa liknar förra årets (och året innan det?) och handlar inte så mycket om välbesöka seminarier och milslånga Gardell-köer som om allting annat, runtomkring.

1) Mässans första morgon
Bokmässan blir aldrig så bra som de där timmarna strax innan, när alla är på väg dit. Att sitta på vagnen från den lånade sängen i Kortedala, sitta i höstsol med nävarna fulla av tomma tygpåsar och läsa på twitter och facebook om alla människor som just i detta nu befinner på tåg, bussar, bilar och flyg på färd mot korsvägen i Göteborg – det skapar pirr. Att pirret sen inte alltid infrias spelar mindre roll. Det är ögonblickets poesi, bokmässans förmåga att skapa förväntan, som räknas.


2) ABF-montern
Det är inte lätt att nå ut i ett alarmerande bokmässehav där syn- och hörselintryck aldrig upphör. Att stå nere i mässhallen och hålla vettiga författarsamtal som blir mer än bara reklaminslag för senaste romanen, torde också vara något av det svåraste. Några som lyckas göra detta är dock ABF. I år lyssnade jag exempelvis till ett samtal om klass- och arbetarlitteratur med inte mindre än fyra författare. Här avhandlades allt från arbetares organisering till frågan om klassresans existens och hur denna eventuellt skildras i litteraturen på bara en halvtimma.

3) Rum för poesi
Fortfarande en särskild plats på mässan som fler borde hitta till. Jag blir alltid lite ledsen när folk utbrister ”Finns det ett rum för poesi? Det visste jag inte!” Men jo, det finns och det ligger på plan två, ganska nära Gothias konferensavdelning. I år kunde vi höra en timme rumänskt om dagen i Rum för poesi. Det gick också att höra bland andra poeten Aase Berg i ett samtal om graviditeten, kroppen och postgraviditeten (vilket jag tyvärr missade). Vi hörde fina läsningar av Kristofer Flensmarck, Kristian Lundberg, Pernilla Berglund m.fl.

4) Dagensbok-redaktionen
Människorna gör ju halva mässan och inte en bokmässa går utan att en måste berömma den fantastiska dagensbok-redaktionen! I år var vi fem stycken som var där för redaktionens räkning: jag, Lina, Anna Liv, Marie och Håkan. Jag fick också tillfälle att hänga med trevliga Alice och Marcus som i år var på mässan i andra uppdrag.

5) Alla småförlag
Det bör sägas igen. Bokmässan är ett hav av montrar och även om det är de stora bjässarna som har störst montrar och flest scenprogram så vore den mycket tråkigare utan de små förlagen. Tack vare de små förlagens ihärdiga arbete får besökarna botanisera bland till exempel nyöversatt rumänsk poesi, kambodjanska novellsamlingar och erotiska klassiker – litteratur som blir allt mer sällsynt i många bokhandlar. Hurra för det!