Har du en idé som ligger och skvalpar i hjärnan utan att du lyckas ta tag i den? Eller har du kanske alltför många halvfärdiga idéer och påbörjade projekt som du aldrig förmår avsluta? Eller vill du bara få inspiration och tips om hur du kan bli mer kreativ och lekfull i din vardag? Den här boken kan ge nya infallsvinklar till allt ovanstående.

Nicolas Jacqeumot redogör i boken för de olika delar som han menar utgör kreativitetskodens sju beståndsdelar: nyfikenhet, inspiration, motivation, lekfullhet, hämningslöshet, ihärdighet och målfokusering. ”Ibland överlappar delarna varandra. Det gör inget, kreativiteten är gränslös. Du kan betrakta delarna som ingredienser i din allra godaste sockerkaka. Var och en är de kanske inte så märkvärdiga, men tillsammans bildar de en … ja, smet. Eller en helhet.”

Kapitlen är strukturerade utifrån de olika beståndsdelarna. I dessa presenteras dels teori och forskning kring ämnet, dels intervjuer med personer (experter) inom detsamma. I kapitlet om inspiration berättar t.ex. modedesignern Lars Wallin om vad han inspireras av, och hur han lärt sig att tvinga fram inspiration, och i kapitlet om lekfullhet berättar artisten och personliga tränaren Blossom Tainton om hur hon upplever att fysisk träning hänger samman med mentala processer som kreativitet.

Men det är definitivt inte enbart en teoretiskt resonerande bok detta. Jacquemot vill inte bara förklara hur man kan förstå och tänka kring kreativitet – han vill få sina läsare att våga bli mer kreativa i sina liv. Det här är en handbok. Här finns insprängda övningar där jag som läsare uppmuntras att fundera över vad som motiverar mig och varför, vilka områden i livet jag skulle vilja skapa förändring inom och vad som håller mig tillbaka. Det finns också en uppsjö av tips kring hur man kan uppmuntra sitt eget kreativa tänkande och bryta invanda mönster, oavsett om det jag vill är att bli mer kreativ och framgångsrik i ett arbetslag, lära mig dansa balett eller få kraft att avsluta det där skrivprojektet som gått i stå. Eller att helt enkelt ta tag i ett nytt projekt, utan att hitta en miljon anledningar till varför det vore bättre att börja imorgon eller nästa vecka. Under rubriken ”Få en rykande start!” skriver författaren:

Kom ihåg att du inte måste göra alltsammans på en gång när du påbörjar något. Du behöver bara ta de där första stegen. Dessutom är de små uppgifterna betydelsefulla. Att klara dem stärker dig och hjälper dig att på sikt kunna ta dig an de större utmaningarna. Det blir en boost för självförtroendet och humöret.

Så självklart kan man tycka. Men för många, inklusive mig, är det ändå någonting som kan behöva skrivas så där svart på vitt och självklart för att det ska tränga undan alla de där undanflykterna. Bara börja! Det är ett av många bra tips i boken.

Kreativitetskoden handlar om kreativitet generellt. Den här allmänna hållningen är till viss del både en styrka och ett problem med boken. I och med att den behandlar kreativitet som något som vi alla kan utveckla och använda mer av i livets alla situationer så är det också något som alla kan relatera till. Men när han ska ge konkreta exempel blir det väldigt specifikt. Vissa delar handlar om estetiskt skapande i olika former, andra om att lyckas bättre i arbetet och i karriären. En del behandlar det som bokens undertitel kan sägas anspela på, att lyckas med sin idé. Att nå succé i form av patent, eller att utveckla sin entreprenörsanda.

Därmed är boken både generell och specifik, där jag upplever de generella delarna som intressanta men alltför kortfattade (Jacquemot redogör för olika psykologiska eller medicinska teorier så korthugget att det ibland hade varit bättre om han lät bli). Samtidigt som det på specifik nivå blir en aning spretigt. Någon som vill starta ett företag har till viss del helt andra hinder framför sig än någon som vill skriva ett filmmanus eller lära sig fotografi. Även om resonemangen är intressanta så är man som läsare inte alls lika engagerad i alla delar.

När författaren använder sig själv som exempel, tillsammans med ett stundtals personligt och humoristiskt tilltal, är det riktigt sympatiskt. Men det är inte nog av detta för att det ska genomsyra tonen i boken. Istället vänder sig författaren gång på gång till det han kallar ”experter” inom de olika områdena, och denna fäbless för expertis tycker jag personligen rimmar lite illa med den otvungna kreativitet han förespråkar. Och framförallt, visst kan de förstås som inspirationskällor på det vis författaren förklarar sig ha som avsikt, men det är väl ändå ganska fantasilöst att försöka inspirera genom att (återigen) berätta om de stora genierna i historien? Leonardo da Vinci, Mozart och van Gogh. Eller hur Alexander Fleming av misstag upptäckte penicillinet. Är inte det en lite mossig inramning till en bok om att tänka nytt?

Min kritik till trots så är det en bok som är bra för alla oss som behöver få tips på hur man kan söka upp inspiration och som behöver påminnas om att upplevelser och fysisk aktivitet påverkar fantasin och tankeförmågan. Eller som helt enkelt behöver en knuff för att få ändan ur vagnen. Bara börja!

Själv ska jag göra det. Nu.