Den varelse, ur vilken en parasit hämtar sin näring, är ett värddjur. Redan romanens titel beskriver dess centrala relationsstruktur, den mellan värddjuret och parasiten. När huvudkaraktären Anna reser till Borneo förvillar hon sig i en suggestiv tropisk skogsmiljö, och blir stucken på insidan av låret. Väl hemma har vad som till början verkade vara en […][...]

Man kan dra paralleller mellan Hundstjärnan och flera samtida svenska uppväxtskildringar inom bildungsromangenren. Jag som läst en del av denna uppsjö finner gemensamma nämnare i till exempel Linderborgs Mig äger ingen, Alakoskis Svinalängorna och Niemis Populärmusik från Vittula. Innerliga skildringar av barndomens snåriga stigar, vuxenvärldens absurda strukturer och ofta smärtsamma påverkan på barnet och dess […][...]

I September placerar författaren sin läsare i en anhörigstol bredvid en sjukhussäng där det ligger en cancersjuk, döende, icke namngiven kvinna. Genom retrospektion följer vi en utstakad tidslinje, från barndom till insjuknande, med plötsliga inslag från sjukhusrummet som ständigt påminner oss åt vilket håll livsödet bär, mitt i den levande berättelsen. Det är en vacker […][...]

Nytt år, nya tag – och nya medarbetare! Den här veckan har vi det stora nöjet att presentera inte mindre än fem nya skribenter på dagensbok.com. Under veckans gång kommer vi att presentera dem här. Det blir förstås recensioner av nya böcker, men också en och annan krönika och bonusrecension. Varmt välkomna och mycket nöje! […][...]