Recension

: Något måste hända nu
Något måste hända nu Anna Lindberg
2012
Mix
7/10

Det som vill ut, som väntar

Utgiven 2012
ISBN 9789186845254
Sidor 174

Om författaren

Anna Lindberg är född 1982 och bosatt i Stockholm. Hon har gått Biskops-Arnös författarskola, varit kulturredaktör på tidskriften Expo och är även aktiv som översättare och vid det feministiska förlaget Dockhaveri. Något måste hända nu (2012) är hennes debutroman.

Sök efter boken

Det är en bra titel på en ungdomsbok, ”Något måste hända nu”. En slags otålig förväntan, väntan, oro. Vad är det som kan hända? Borde hända? Kommer att hända?

Det ligger mycket liksom oförlöst genom Anna Lindbergs roman om 15-åriga Kim och hennes bästa kompis Ulrik. Hela omgivningen har något oförlöst över sig, småstaden med sin tristess, med matbutiken och pizzerian, festerna och fyllan, bilarna och mopederna.

Relationerna.

Kims mamma som verkar mer upptagen av den eviga tvätten än av sin dotter. Ulriks mamma som alltmer försvinner in i sig själv, sedan pappan träffat någon ny på nätet och försvunnit bort. Ulriks syrras kille som inte kan hålla tassarna borta från Kim när ingen annan ser, och syrrorna som mest verkar upptagna av möjligheten att bli på smällen, vilket väl är ungefär vad orten erbjuder för möjligheter.

Och så Isabelle. Nyinflyttade Isabelle med sin svarta lugg och sina extralånga cigaretter. Isabelle som har en pappa som är läkare, Isabelle som läser Sartre och Dostojevskij. De blir ett omaka litet gäng, den iakttagande Kim, den spattige Ulrik och den världsvana Isabelle. Det är de tre, tillsammans, men inte för alltid.

Isabelle pratar om att dra till Stockholm efter nian. De andras drömmar är kanske mer diffusa. Oförlösta. Något måste hända, men vem vill egentligen vad med vem?

Lindberg skildrar stilsäkert tonårens rastlöshet och utsatthet, osäkerhet och tvärsäkerhet. Dramatiken är nedtonad, tonen återhållen, nästan sval, och inte minst skildringen av vuxenvärlden är på en gång typisk ungdomsromaner och väldigt drabbande. Det här är vuxenvärlden som sviker, som inte begriper, inte orkar.

Man önskar sig något slags försonande sken, och jag tror att det finns där. I möjligheten att ta sig någon annanstans, men också i att springa genom skogen med andan i halsen, de små spåren av barnslig direkthet som ännu finns kvar. Det är trångt att vara tonåring. Kanske särskilt på landsbygden. Kanske särskilt överallt. Det är något som liksom vill ut. Måste hända.

Kanske är det inte ens specifikt för tonåren?

Ella Andrén

Publicerad: 2012-12-27 00:00 / Uppdaterad: 2012-12-26 12:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5029

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?