En sak jag ofta tänker på är hur det egentligen är att växa upp i den här tiden. Jag vet ju mest hur det var att vara ung i min tid. Tankar och känslor förmodar jag är hyfsat lika, inte generationsbundna utan som en del av att kroppen växer upp från barn till tonåring till så småningom vuxen. Men så finns det ju tidsandan, som tillkommer.

Idag pratas det mer om genus. Samtidigt som vem som helst med tillräckligt mått pengar kan justera kroppsliga defekter med hjälp av kniv. Idag är homosexualitet inte listad bredvid sexuella minoriteter som tidelag och nekrofili i biologiboken (hoppas jag!), utan en accepterad läggning i samhället. Samtidigt som det väl alltid kommer att vara mer eller mindre jobbigt att komma ut.

Världens viktigaste bok – om kroppen, känslor och sex är en uppdaterad lärobok skriven av Nathalie Simonsson, föreläsare på rfsu. Hon har under flera års tid åkt runt i skolor och pratat om allt det där man inte vet vem man ska prata om med, och boken är baserad på frågor hon fått under åren. Yokaj Studio står för de fina mangainspirerade teckningarna, som inte bara är härligt medryckande utan även för det positiva med sig att det inte alltid är lätt att avgöra om det är en tjej eller en kille som förekommer på bilden.

För ja, det här är genomtänkt utfört. Från att tjejernas könsorgan får ta plats snäppet före killarnas, till att en familj porträtteras som två unga pappor, utan att det vidare behöver poängteras att så är fallet.

Ett kapitel heter ”Tjej- och killfabriken”. Där visas på ett uppslag hur tjejer och killar redan från födseln tilldelas en låda med bestämda prylar; tevespel, dockor, nagellack, fotbollar, ponnyhästar och svärd. Vore det inte bättre om vi själva fick välja vad som skulle finnas i den där lådan? frågar Nathalie Simonsson retoriskt. Och så handlar hela kapitlet om hur fantastiskt idiotiskt det egentligen är att vi kodar olika intressen och egenskaper som manligt kontra kvinnligt. Hur detta förs över på oss från filmer och reklam, att det är svårt att stå emot men viktigt att ständigt ifrågasätta. Jag blir så lycklig av det här kapitlet!

Jag blir också lycklig av… eller vänta. Jag bläddrade nu för att nämna något mer exempel, men allting är ju så jävla bra med den här boken. Den är upplyftande, förlåtande, väjer inte för något. Den är informativ, med roliga cliffhangers som ”vill du läsa mer om sex kommer det i sista kapitlet…” Jag tänker på blommor och bin-våndan en förälder kan få, och på hur mycket i samhället som faktiskt har förändrats. Kapitlet om familjer tar till exempel upp hur man gör barn, och inte handlar det om ”jo, så förs penisen in i kvinnans vagina och sprutar, och så blir ett ägg befruktat och that’s it”. Utan här nämns konstgjord befruktning, spermabanker, surrogatmammor och kompislösningar. Här nämns möjligheten att skippa barn, kanske leva med en hund istället, kanske bo ihop med en massa kompisar och kalla dem för sin familj.

Har du blommor och bin-vånda? Blir du nervös när ditt barn frågar om hur man gör när man onanerar? Det hade jag också blivit. Nathalie Simonsson är utbildat proffs och det här är verkligen världens viktigaste bok. Den ger hopp inför framtiden och jag vill se den under alla julgranar överallt; till blivande föräldrar, till finniga tonåringar, eller bara för att det är väldigt kul att sitta på ett tåg och läsa på om hur fittan egentligen är uppbyggd. Visste ni till exempel att när man kysser någon använder man alla 34 muskler i hela ansiktet på en gång? Eller att i en tesked sperma finns det hundra miljoner spermier? Hundra miljoner?!

Eller köp den och smyg in den på kaffebordet eller toaletten. I syfte att skapa en bättre värld.