Emmy Abrahamson hör till de ungdomsboksförfattare som låter sina karaktärer ladda texten med humor. Humorn blir ett verktyg, ett sätt att göra litteraturen mer intressant. Andra som jobbar på liknande sätt är till exempel Jenny Jägerfeld och dagensboks egen Lina Arvidsson – två författare som bygger in det humoristiska i ton och röst. Skratt i ungdomslitteraturen är efterlängtat i ett annars ganska allvarligt samtida gytter.

Emmy Abrahamsons debutroman Min pappa är snäll och min mamma är utlänning från förra året tog bland annat upp kulturella fördomar på ett ovanligt humoristiskt och pricksäkert sätt och stack ut bland kärleksbryderier och klassrumsdramatik. I den Augustprisnominerade Only väg is upp fortsätter Abrahamson att på ett både underhållande och drabbande sätt leta sig in i för ungdomslitteraturen än så länge mer sällsynta teman och miljöer. Här är det 18-åriga Filippa som lämnar Sverige för London och chansen att komma in på scenskolan The Royal Drama School. Men först måste hon skaffa sig någonstans att bo och helst också ett arbete i den stora, kostnadskrävande staden. Det är ett kyligt London hon möter. En stad där villkoren på bostadsmarknaden tycks än hårdare än i våra svenska storstäder och där arbetsmarknaden för unga präglas av samma sorts moment 22-kultur som här hemma. Har du ingen arbetserfarenhet får du inget jobb, men utan jobb ingen erfarenhet.

Filippa lyckas så småningom få en tillfällig anställning på ett medieföretag via bemanningsfirman Bright Angels. Hon börjar arbeta som kontorshjälpreda och avancerar sen till att bli sekreterare åt företagets högste chef. Filippa kokar te åt de övriga anställda och vänder papper samtidigt som hon går på provspelningar och drömmer om skådespelarlivet på The Royal Drama School. Ett liv som, trots sin eftertraktade status, ska visa sig vara slitsamt, men som ändå är det som lockar Filippa allra mest.

Det är just i de passagerna; i det träffsäkert skildrade arbetssökandet på bemanningsföretag, den stela kontorsmiljöns möte med de glittriga drömmarna, som Emmy Abrahamsons roman har sina bästa stunder. Den unga människans ständiga drömmande och besvikelser, livet som visar sig mycket hårdare än väntat. Här har Emmy Abrahamson hittat ett driv och en ton som fungerar så väl ihop med det hon vill skildra.

Å andra sidan dras boken med en del mindre intressanta partier. Ett exempel är en misslyckad kärlekshistoria med en rockstjärna, som visserligen också kan representera drömmandet, men som blir märkligt platt, pryd och klichéartad i den här annars angelägna historien. Överlag är många av karaktärerna som förekommer runt om Filippa lite väl blodlösa. De svävar som grumliga statister som flyter ut och in ur hennes liv, vilket i och för sig kan ses som ett gestaltande av ungdomlig flyktighet, men som ändå blir lite tråkigt i längden. Jag önskar mig mer av röster.

Den som drömmer och kämpar med en väg ut i arbetslivet, eller livet i stort, bör läsa Only väg is upp, för på flera sätt tillför den ändå ungdomslitteraturen nya perspektiv. Läs den och se drömmar väckas, krossas och byggas upp igen.