Man brukar säga att för att jämställdheten ska fungera måste den gå both ways. Alltså: vi kan inte kräva att mannen tar mer ansvar i hemmet, om inte kvinnan samtidigt lär sig ta för sig i verktygsboden. Får du panik när en propp går? Hatar du tekniska prylar för att de får dig att känna dig dum i huvudet? I förordet är Ögren och Adelsköld noga med att påpeka att detta är något både kvinnor och män kan uppleva, och att det är helt naturligt att känna sig osäker inför nya områden. Det handlar som alltid om att övning ger färdighet.

I min släkt har rollerna alltid varit strikt uppdelade, på mer eller mindre alla områden. Det finns till och med något som kan likna en yrkesstolthet, där kvinnorna briljerar i köket medan mannen kallas in som räddaren i nöden när det handlar om allt som kräver hammare, borr eller såg. Och så får det förstås vara, om man trivs i det. Men nog undergräver det bilden av den självständiga människan, som lär sig att klara det mesta på egen hand? Jag känner tydligt att den här boken är riktad till såna som jag. Som bekvämt ringer pappa så fort det är nåt, som är livrädd för elektricitet och som gärna köper bilden av sig själv som efterbliven när det gäller ”sånt där praktiskt”. Men behöver det vara så?

I den här boken får du på pedagogiskt sätt lära dig vad som ska göras när det blir stopp i kranen, när du behöver kraftigare upphängning till tavlan än vanlig spik, hur man byter en propp, målar ett linoleumgolv eller slipar en kökskniv. I enkla steg, ungefär som ett recept, och med tydliga varningar för vad man ska tänka på så att man inte riskerar att skada sig. Men behöver man inte vara stark då? Eller lång? Nej. Oftast inte. Det främsta du behöver göra dig av med är det starka motståndet inför att lära dig nåt nytt. Eftersom mannen oftast kan det bättre, av den enkla anledningen att han sedan barnsben uppmuntrats till att lära sig, för att det ju är ”sånt killar gör”. Av samma anledning som du kan reda en sås, kan husmorsknep om hur man enklast rengör en ugn eller är mer effektiv när ni ska städa.

Layouten på boken är otroligt söt. Bilder där författarna poserar som bimbobrudar med verktygen i högsta hugg, ”klantmaja”-rutorna där vanliga misstag listas tillsammans lösningen på dem, skapar en rolig, söt och förlåtande inramning. Vissa avsnitt hoppar jag snabbt och lätt över och funderar över varför de är med. Öppna en champagneflaska, vem fan kan inte det? Fast så inser jag att det också är en sån där typisk ”pappa fixar biffen”-grej. Och att enda anledningen till att jag kan det, är att jag gärna tar med en champagneflaska med på fest, och man lär sig om man övar.

Man lär sig om man övar.

Det här är en utmärkt handbok att ge sin tonåring som flyttar hemifrån, tillsammans med en verktygslåda. Tjej som kille. Själv ska jag snart sätta mig ner med avsnittet ”Städa datorn invändigt”. Och därefter kanske ”Rensa vattenlås”.