En kritiker måste kunna hålla distans till texten och samtidigt formulera ett svar på dess tilltal. Så kan man åtminstone kortfattat beskriva reglerna för hur kritik bedrivs. ABC-staden kom mig så otroligt nära, jag kommer att förklara varför och varför jag därför inte har kunnat hålla den distans som krävs av mig. Jag tog tunnelbanan till Vällingby, åkte i 55 minuter och passerade på vägen 31 stationer. Varför jag berättar det här är för att tunnelbanan på sätt och vis tar en ganska stor plats i Vällingby och i ABC-staden.
Det går inte att förstå Vällingby utan tunnelbanan. Inne i Stockholm vet man alltid åt vilket håll ett visst gatunummer ligger eftersom det första numret på en gata alltid ligger vid den ände som är närmast det kungliga slottet. Så har det varit så länge någon kan minnas, och på sätt och vis har man gjort likadant i Vällingby, men istället för Stockholms slott utgår varje gata här från tunnelbanestationen; det är ju därifrån allt kommer.
1949 började man bygga den nya staden som hade planerats i två års tid. Platsen hette Vällingby, projektet kallades ABC-staden. Där uppfördes på samma område Arbetsplatser, Bostäder och ett Centrum med affärer, urmakare, apotek, vårdcentral, skolor, konditori, biograf, kulturhus och teater. Vill man inte ska man inte behöva lämna Vällingby. Idag har man byggt en galleria och biografen ägs av SF men de flesta byggnaderna i det gamla centrumet står kvar. Skylten till biograf Fontänen tronar fortfarande över torget fastän biografen inte längre heter Fontänen, eftersom skylten och mycket annat i Vällingby centrum numera är K-märkt. Om det och mycket annat skriver Måns Wadensjö i denna roman om Vällingby som idé, utopi och en verklig förort samt om vardagslivet och tristessen.
Romanen är på så sätt förankrad i dåtid och nutid när berättelser om Vällingbys framväxt blandas med berättarjagets betraktelser under det år i början av 2000-talet som han bor i förorten. Måns Wadensjös debutroman Förlossningen bygger på hans egna arbetserfarenheter och jag funderar på om den här romanen också bygger på hans egna erfarenheter. Han beskriver atmosfären i Vällingby så träffande och jag skrattar högt när jag läser berättarjagets anteckningar från jobbet som nummerupplysare vilka känns på pricken. Jag skulle kunna citera alla de avsnitten, ni kommer också att skratta om ni väljer att läsa boken.
16:03 Då och då nekar jag ett samtal för att tugga klart chipsen. På något sätt önskar jag att mina chefer någon gång kommer att få läsa den här dagboken. Det svåraste är ändå när man råkar ta ett samtal fast man har chips i munnen och liksom måste balansera dem mellan tänderna medan man pratar och försöka att inte sluddra.
Recensionen har jag skrivit sittandes på Konditori Pallas. Det är samma konditori som berättarjaget och Anna, vi kan kalla henne hans flickvän, fikar på i romanen. Det är också samma konditori som min mormor ofta köpte fikabröd på och där hon varje jul köpte ett stort dekorerat pepparkakshjärta att hänga i köksfönstret även efter att hon flyttat ifrån Vällingby. Fast nu är givetvis inredningen anpassad för samtidens lattemammor efter rundan i gallerian.
Till Vällingby flyttade mina morföräldrar och där lät de min moster och min mamma växa upp. Jag kommer inte ihåg så mycket därifrån, jag var så liten när morfar dog och mormor flyttade men mycket har jag fått återberättat för mig. Då förstår ni kanske också hur pass nära mig den här romanen kommer. Därför kunde jag inte låta bli att åka till Vällingby, insupa atmosfären av det som finns kvar av centrum och ännu mer tycka om ABC-staden för att Måns Wadensjö så klockrent lyckas sammanfatta vad Vällingby är.
Jag vill tillägga att med eller utan koppling till Vällingby kan man läsa ABC-staden med stor behållning. Den intresserar och roar och jag skrattar högt många gånger. Det här är en intressant roman att läsa i tider då det socialistiska samhället håller på att plockas isär bit för bit precis som det byggdes upp i Vällingby modul för modul. Måns Wadensjö har gjort det igen, skrivit en fantastisk roman. Jag skulle inte ha något emot om hans författarkarriär blir lång, jag gillar hans idéer och det förnuftiga språket.
I en förort som har allt så att dess invånare aldrig ska behöva lämna området finns det givetvis också en idrottsplats i närheten, Grimsta IP, ett sjukhus, Bromma sjukhus, ett före detta sinnessjukhus, Beckomberga, och ett krematorium och en begravningsplats i Råcksta. Allt med promenadavstånd från Vällingby centrum. I minneslunden på den begravningsplatsen tände jag två ljus idag.
Utan krematoriet och minneslunden hade Vällingby inte varit komplett. Först sedan det stod färdigt blev visionen förverkligad, och man kunde äntligen leva hela sitt liv i Grimsta, dö i en av lägenheterna och spridas för vinden utan att någonsin komma härifrån.
Publicerad: 2011-11-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-11-14 12:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).