Tack för en mycket fin, välskriven och initierad recension! Du får väldigt gärna länka till bokens blogg där vi lägger ut korrigeringar och svarar på frågor.

Angående kritiken är den enkla (men enligt oss snygga) formen och texttätheten ett ytterst medvetet val. Med färgbilder på dillvippor i motljus och mer luft i formen hade vi fått plats med hälften så mycket rolig text, men priset hade varit minst 50 procent högre. Priset nu är larvigt lågt, inte minst för att vi frivilligt avstått från royalty på första upplagan.

Vi ville helt enkelt inte göra ännu en faktagles skrytbok för soffbordet utan en som går att ta med i väskan och kan läsas bekvämt i handen. För om det är något de flesta matälskare redan har i sina kokbokshyllor är det just böcker med halvtomma sidor och dillvippor i motljus.

Om du ser på liknande internationella böcker i ämnet av Shirley Corriher, Harold McGee, Russ Parsons, Hervé This m. fl.) är de faktiskt i regel formgivna på liknande vis. Och jag har aldrig sett kritik framföras mot den formgivningen. (För övrigt ställer jag mig vänligt frågande till att essäsamlingar bör vara rikt illustrerade, jag trodde snarast att det var tvärtom. Gastronomiska uppslagsböcker och hierarkiska läroböcker är däremot ofta rikt illustrerade.)

Liknande internationella böcker är inte heller särskilt linjärt upplagda. Snarast ännu mer problembaserat skrivna. Vissa ämnen låter sig helt enkelt organiseras hur som helst utan att streta mot och hämnas i regel på ett infamt vis genom att tråka ut läsarna rejält. Fördelen med att inte använda ett upplägg á la matematikbok är även att den teknikskygge läsaren – motiverad av sitt begär – kan börja med kapitel om sina favoriträtter. Poängen är ju att göra matvetenskap roligt och lekfullt – och förhoppningsvis att överträffa matematikboken vad gäller rafflande dramaturgi.

Jag kan faktiskt inte tänka mig hur en helt linjär bok skulle kunna vara organiserad (vår bok är trots allt till viss del linjär för att undvika utrymmeskrävande upprepningar). Tyvärr är det ju inte så att vissa skeenden och tekniker i köket är betydligt enklare än andra, nästan samtliga är komplexa. Och vi räknar med en hel del läsare som läser mest för matens skull – och då är det bra att i bisatser påminna dem om fakta och inte utgå från att de minns den där kemiska beteckningen ett par hundra sidor tidigare. :-)