Hejdå! Begravningsboken av Lotte Möller handlar om det kulturella fenomen som begravningar är, men är inte en bok om sorg och saknad. Här i Sverige är det 90 000 – 95 000 människor som dör varje år och ska begravas. Som efterlevande kan begravning vara ett ovant bestyr som plötsligt måste skötas. Som livs levande kan det vara en god idé att berätta om hur man vill ha det som död.

Alla dör men det är få som vill befatta sig med döden som levande, och efteråt, ja då går det ju inte att göra något åt saken. Trots att det här är en bok som angår alla kommer det knappast att bli en bok i var mans bokhylla. En anledning till att jag kom på tanken att recensera boken är att min man jobbar på kyrkogårdsförvaltningen. En annan anledning är att jag är inne på den del av livet som brukar kallas för döhalvan.

Boken innehåller en blandning av kulturhistoria, konsumentupplysning och information om begravningar i nutid. Sådant som tas upp är bland annat annons, svepning, minnesstund, kista och faktura. Informativ text är uppblandad med bilder, foton och berättelser genom intervjuer eller citat från böcker.

Författaren har gjort noggrann research och är bra uppdaterad. Det är långt ifrån alla som känner till frystorkningsmetoden (promession) som lanserades för några år sedan som ett mer miljövänligt alternativ till kremering och jordbegravning. Lotte Möller imponerar när hon till och med känner till att det inte finns något som tyder på att metoden fungerar.

Enda gången som jag upplever att författaren propagerar är när hon tar upp att Sverige skiljer sig från andra länder genom att det går längre tid här mellan död och begravning. I Holland ska en begravning ske inom fem dagar och i Danmark är gränsen åtta dagar. Här i Sverige är det tillåtet att vänta i två månader. Propagerandet för kortare tid mellan död och begravning även i Sverige känns dock inte störande, diskussionen är intressant.

Något som jag själv vill propagera för är att inte vara alltför specifik i instruktioner till efterlevande eftersom man inte vet vilka problem som kan uppstå. I en artikel i Tidningen Vision står det om en avliden som låg nerfryst i sju år i väntan på att frystorkningsmetoden skulle komma i bruk. Efter att länsstyrelsen, förvaltningsrätten och kammarrätten gett släkten avslag på vidare anstånd med begravningen, beslöt socialnämnden i Linköpings kommun att personen måste begravas snarast. De efterlevande var tvungna att gå emot den dödes önskan om begravningsmetod.

Lotte Möller drivs av folkbildarnit och det märks på ett bra sätt i boken. Tonfallet känns perfekt avvägt, texten är informativ, intressant och lagom lättsam. Boken väcker frågor men ger inte svar på allt, för det skulle det krävas många fler sidor. Som läsare har jag blivit mycket mer klar över möjligheter och begränsningar och har fått kulturhistoria och nutidsberättelser på köpet.