Jag har läst Malin Wollins krönikor i flera år och uppskattar det säregna språket, kvickheten och den stora igenkänningsfaktorn i hennes texter. Dessutom gillar jag krönikeböcker (vem gillar inte en bok som man kan plocka upp även om man har jättelite tid på sig, läsa en krönika som får en på gott humör och sedan lägga ner igen, utan att behöva bekymra sig om att komma ihåg en genomgripande intrig eller hålla koll på ett stort persongalleri?) så det var med stora förväntningar jag slog upp pärmarna.

Förväntningarna infriades med råge. Den här boken har varit min ständiga följeslagare de senaste dagarna. Det fina är att man kan läsa den från pärm till pärm (rekommenderas om det är första genomläsningen för det finns en röd tråd) eller bara slå upp den på måfå. Författaren skriver självutlämnande och träffande om sina vardagsbestyr och nojor. Titeln flirtar mycket med Kristina från Duvemåla och Malins beundran av romanfiguren Kristina går som en röd tråd genom boken. Hon ömsom tycker synd om Kristina, ömsom avundas henne. Ett exempel på det är att på Kristinas tid tjatade inte barnen om att de ville ha pizza, tacooooos eller något annat. Då fick man vara glad för att det fanns rovor på bordet. En smula romantiserande kanske, men vem har inte en romantisk bild av hur det var förr i tiden?

Skratta högt-faktorn är hög och en varning måste utfärdas till alla läsares närstående: Det är högst troligt, till och med sjukt sannolikt, att läsaren ett flertal gånger kommer att söka upp dig, röd i ansiktet och med tårarna trillande utför kinderna, och med möda få ur sig: ”Du MÅSTE läsa det här!” Det absolut roligaste är när Malin skriver om sig själv som ”man” eller påstår att hon skriver om en kompis vars sambo heter Koajim, eller något liknande. Boken är dock inte bara en skrattfest, det finns även djupare lager och ledsamheter. Krönikan om det fjärde barnet som ingen ännu vet om, knappt Malin själv, är så sorglig så här i efterhand när man vet hur det sedan gick.

För att sammanfatta vad jag tyckte om boken tycker jag att du ska sluta läsa den här recensionen NU och i stället köpa, låna eller knycka (skojar bara) Malin från Skaftnäs. Du kommer inte att ångra dig.