För två decennier sedan publicerade Atlantis förlag boken Gyllene äpplen: svensk idéhistorisk läsebok. I och med publiceringen av Jordpäron har man upprepat samma idé, fast med inriktning på ekonomisk historia. Här samlas alltså utdrag ur ett antal källtexter tänkta att vara representativa för den svenska ekonomiska historien. Utdrag görs ur lagstiftning, pamfletter, uppfostringslitteratur och läroböcker, riksdagsmotioner med mera, vilket ger en stor spridning på vad texterna egentligen kan berätta för läsaren.

För att få ett så bra urval som möjligt har huvudredaktörerna Anders Björnsson och Lars Magnusson låtit experter på ett antal områden välja ut texter som de tycker har varit centrala. Varje expert skriver en inledning till sitt urval, och kommenterar sedan de enskilda texterna i antologin. Till varje text finns också en ordförklaring över ålderdomliga ord, och detaljerade referenser för den som vill läsa texterna i sin helhet. Boken är vackert och rikligt illustrerad. Längden på utdragen varierar kraftigt – många är bara någon eller några enskilda sidor, men i vissa fall kan utdragen vara upp till tjugo sidor långa. Det är därför inte så konstigt att boken växt till sina över 600 sidor.

Man kan notera att det är en tydlig betoning på svensk ekonomisk historia. Författarna till källtexterna är alla svenskar, vilket är ganska naturligt med tanke på bokens titel. Men det svenska ekonomiska tänkandet agerar inte i ett vakuum, utan inspireras av (och inspirerar i sin tur i viss mån) tänkandet i andra länder. De flesta av bokens redaktörer skriver dock väldigt lite, om ens något alls, om den kontexten i sina introduktioner.

Urvalet i en sådan här antologi speglar i viss mån redaktörernas intressen. Det är flera centrala aspekter av den svenska ekonomiska historien som tas upp i den här volymen: framförallt behandlas jordbruket, bergsbruket – med det så viktiga svenska järnet – liksom utrikeshandeln, och statens regleringar av landets ekonomiska aktivitet ingående. Väl värt att notera är samtidigt vad som inte finns med i antologin, som redaktörerna ändå vill ska vara representativ för ämnet. Kvinnor får exempelvis en mycket undanskymd plats: av bokens 83 texter är det bara en enda som är författad av en kvinna (Fredrika Bremer). Kvinnors arbete och liv behandlas också i ytterligare ett par av texterna, men främst då i form av att manliga författare skriver uppfostrande texter om vilken roll de anser att kvinnor (och män) bör ha i samhället. Ett annat område som knappt behandlas alls är industriarbetares situation, och 1800-talets gryende arbetarrörelse (med undantag för en konservativ bruksägare som får förfasa sig över det ”kommunistiska hotet” är det bara Fredrika Bremers text som behandlar detta ämne). Istället är det främst representanter från den politiska och ekonomiska eliten som inkluderas, och skriver utifrån sina problemställningar.

Det yngsta utdraget i antologin daterar sig till 1912. Ska man tolka det som att redaktörerna anser att det inte funnits något ekonomiskt tänkande under 1900-talet värt att inkludera? Resultatet är i varje fall att man inte inkluderar flera av de svenska skriftställare som faktiskt har fått internationell uppmärksamhet – exempelvis Bertil Ohlin och Eli Heckscher (upphovsmän till Heckscher-Ohlin-hypotesen) eller makarna Alva och Gunnar Myrdal, för att bara nämna några författare som skrivit uppmärksammade bidrag relaterade till svensk ekonomisk historia. Utvecklingen av den svenska välfärdsstaten, och den så omtalade ”svenska modellen”, kommer därmed inte heller med alls i bokens urval av texter.

På de områden som behandlas kan den här boken alltså fungera som den läsebok den är tänkt. På många andra områden kan den dock behöva kompletteras med annan läsning för att man ska få en mångsidig bild av den svenska ekonomiska historien ända fram till modern tid.