Elin Ek och dagensboks chefredaktör Emelie Novotny

Den 1 september var det premiär för ”Snittar & Realiteter”, en bokcirkel med fakta i fokus. Det hela anordnas av boktipset.se på Bonnier Fakta. Först ut var Elin Ek som erövrade världen med sin rosa uppenbarelse Grynet som lärde oss att inte ta någon skit, om ni minns? Nu har Elin Ek skrivit en bok om tanter: Supertanten – för dig som redan är en och för dig som vill bli. En bok om sylt, småkakor, syjuntor och civilkurage.

Sagt och gjort, delar av Dagensbok hoppade i sina tantigaste utstyrslar och begav sig på cirkelträff. På Bonnier Fakta hade golven täckts av trasmattor och borden dukats med skira te-serviser. Passande nog bjöds det på smörgåstårta och kolor ur Supertant-boken. Deltagarna var bokbloggare, journalister och förläggare. Elin Ek inledde energiskt med att berätta om sin vurm för den svenska tanten som hon menar är civilkuragets rynkiga ansikte. Hon säger att hos oss har tanten ett oförkänt dåligt rykte. För Elin Ek är det inte alls så. För henne är tanten ett subjekt. Tanten är inte behagfull och insmickrande utan tar för sig, står upp för sig själv och sina åsikter och för samhället. Inte alltid så bekvämt för omgivningen som gärna förminskar henne till en sur kärring som lägger näsan i blöt. Tanten har lågt värde i vårt samhälle. Hon är den asexuella låginkomsttagaren utan politiskt eller ekonomiskt inflytande – medborgaren som blev över. Den största gruppen antitanter, alltså personer som stretar emot att bli tanter, är 40-talisterna menar Elin Ek. Lätt generaliserat kan man säga att de gör allt för att inte bli som sina föräldrar. Det är den första generationen som hade en tonårstid, som inte gick direkt från att vara barn till vuxen. Kanske är det därför de gjort så mycket uppror funderar Elin Ek. Idag kan en 60-åring klä sig om en 30-åring, logga in på dejtingsajter och resa jorden runt utan att någon lyfter på ögonbrynen.

Kanske är det därför som 40-talisternas barn dras till sina mormödrar? Det är delvis en del av vårt föräldrauppror att gå ytterligare en generation bakåt, men kanske bottnar det också i att det skiljer sig så från vår egen uppväxt. Elin Ek tror att för de som växte upp i 70-talets Sverige – med udda porslin, linoleumgolv, vävtapet och sockiplats – blir mormors tunna servis i benporslin, trägolv med trasmatta det allra finaste.

Att skriva en bok om tanter har lockat fram fullt av bekännelser till Elin Ek. Med darr på rösten har folk andats fram ”Vet du, jag är också en tant…” och sedan har rösten blivit stolt och de har berättat om tantiga saker de sagt eller gjort. De flesta är nämligen tantigare än de vågar erkänna säger Elin Ek. Varför är det då något man skäms över? Tant är ett nedsättande ord, det står till och med i Svenska Akademins Ordlista. Man vill inte höra att ens nya glasögon gör att man ser tantig ut, oavsett ålder. Om någon säger att man är en kärring är det aldrig positivt. Samtidigt är det mest moderna just nu sådant som tanter alltid hållit på med. Det tantiga har bara bytt namn. Förr hette det långkok, nu heter det slowfood. Förr hette det hemlagat, nu heter det närproducerat till exempel.

Elins sprudlande tankar kring Supertant-boken mynnade ut i många intressanta diskussioner bland cirkeldeltagarna. Vi diskuterade allt ifrån när man blir en tant, till tanter som påverkat oss särskilt mycket, och hur världen skulle sett ut om tanterna fått råda mer? En fråga jag inte riktigt hittade svar på var dock hur tanten utvecklats genom åren. För inte kan hon väl varit densamma över tiden? Jag gick dock därfrån en smula tantigare, starkare och gladare.

Blir ni nyfikna på Elin Eks nya bok Supertanten – för dig som redan är en och för dig som vill bli, så kommer vi såklart snart att recensera den här på dagensbok.com