Recension

: Adzerk - den vita hingsten
Adzerk - den vita hingsten Lin Hallberg
2009
Rabén & Sjögren
10/10

Känslosamt äventyr

Utgiven 2009
ISBN 9789129670790

Om författaren

[caption id="attachment_37685" align="alignnone" width="179" caption="Foto: Gunilla Cederlund"]Foto: Gunilla Cederlund[/caption]

Lin Hallberg är barn- och ungdomsboksförfattare, som främst skriver böcker om hästar, däribland böckerna om Sigge, Rackastallet-böckerna och Robot-böckerna. Hon är född 1956 och uppvuxen i Stockholm. Hon fick sin första egna häst som tolvåring.

Sök efter boken

När Emmas föräldrar bara bråkar cyklar hon iväg till stallet, till Ajax och de andra hästarna. Det är hennes fristad från arga röster och långa tala ut-samtal som numer är del av hennes vardag. Emmas föräldrar kanske ska skilja sig, men de verkar aldrig komma fram till det beslutet. I stallet kan Emma vara den hon är till skillnad från i skolan där bästisen Katrin hellre hänger med den nya tjejen Tova och pratar om killar och smink och kläder. Inte som förr när Emma och Katrin var i stallet tillsammans.

Relationen mellan Emma och Ajax är skildrad med precis det lugn och den ömsesidiga respekt som jag ofta upplever i relationen mellan människa och häst. En relation som ses och blir tagen på största allvar av ridläraren Lotta som ger Emma allt större ansvar och frihet med Ajax. Det blir hopptävling och kanske en ridledarutbildning till sommaren. Kvällarna på fritidsgården, där man ska hänga om man är normal, pirrar ända in under huden på mig. Hur det är att vara fjorton och ha allas blickar på sig, att vilja hångla, dansa, spela biljard, visa upp sig. Att våga för att få vara med. Egentligen hade Emma velat berätta för Katrin om allt som händer hemma. Om mamman som med all säkerhet har träffat någon ny, om pappan som gråter ensam hemma om kvällarna, om allt som läggs på henne. Om allt som aldrig mera kommer att vara som det har varit.

Så berättar Emmas föräldrar att de ska flytta till Mongoliet, visserligen bara i ett halvår. Men Mongoliet ligger på andra sidan jordklotet och det är evigheter från skolan och kompisarna och från Ajax.

Mongoliet är andra sidan på jordklotet, speciellt när det är grå och kall vinter i Ulaan Bataar, Emma räknar ner dagarna till hon får komma hem igen och brevväxlar med Katrin och håller på så sätt kontakten med vad som händer där hemma. Sen går det fort och Emma hamnar mitt i äventyret mitt i ingenting. Hon träffar Baska vars familj har 40 hästar som springer lösa på stäppen och hon får följa med dit. Där är allt annorlunda. Och Emma träffar den vita hingsten Adzerk som de andra redan har förlorat hoppet om. På den Mongoliska stäppen finns traditioner och värderingar som ligger långt från den världen vi lever i och det är inte alltid lätt att vara svensk tonårstjej och medveten om hur livet skulle kunna se ut för Baska. Självklart längtar Emma hem och undrar vad hon egentligen gör i Khövsgöl, men det ger henne tid att tänka. Tänka på vad som är den riktiga Emma, tänka på hemma och på nuet.

Jag kan inte annat än att beundra Emma, för hennes mod och hennes vilja, för hennes tålamod och att hon lyckas komma både Baska och Adzerk så nära. Att hon finner sig så väl till rätta trots att hon inte gör det.

Det är en bok som kryper in långt under huden, som lägger sig så nära, jag kan känna igen mig i allt som Emma upplever, tänker, känner. Jag gråter med henne när hon lämnar Baska och stäppen, när hon möter sina föräldrar igen, när hon kommer hem till Ajax och Katrin. Och jag vill inte att det ska vara slut, jag vill läsa mer, igen och igen.

Emelie Novotny

Publicerad: 2011-01-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 13:25

Kategori: Recension | Recension: #4002

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?