Det här är en rätt så oemotståndlig bok. Den är en förälders tankelek med sitt barn: tänk om jag var en hund och du var en hundvalp? Eller jag var en hare och du min harpalt? Vad skulle vi göra då? Boken bygger på att tryggheten i att ha sin förälder hos sig finns kvar samtidigt som man prövar något nytt: att få rulla sig i lera som en griskulting eller leka tafatt på hala fönsterkarmar som en spindel.

Texten är rolig och fyndig, och dessutom skriven på både stilsäkert och lite vågat rim. Kanske allra bäst tycker jag om följande vers:

Tänk om jag var en mygga och du ett litet knott
Vi skulle bada bubbelbad i någons gamla spott
Vi skulle dricka blod med våra långa snablar
Vi skulle höra mänskor skrika: – Attans, aj och sablar!
Jag skulle varna dig för kletig deg och hårda händer
Vi skulle gömma oss på tapetens mörka ränder
Hela huset skulle vakna av våra stämmors ljuva sång
Vi skulle dansa myggdans hela sommarnatten lång

Här får man pröva att vara både vägglus med loppcirkusdrömmar och fiskmås som flyger fritt över ett litet fiskarsamhälle. Bilderna är vackra tablåer över olika miljöer: grisens lervälling utanför bondgården, taxens skräpiga stadsgata och valens öppna, djupa hav. De är fulla av detaljer att titta på, och mellan föräldern och barnet finns i varje bild en skickligt framritad ömhet, till och med dinosauriemammans hårda plattor ser mjuka ut när hon tittar på sitt lilla dinosauriebarn. Finare saga är svårt att tänka sig.